Den stora nyheten

Jag tror inte någon av er som följer mig på Instagram har kunnat undvika eller missat att jag hållit någonting  väldigt hemligt för er nu en längre tid. Jag har hållit er på helspänning väldigt länge, och med jämna mellanrum frågat er om ni listat ut vad vi har på gångs, jag och Robin.

Jag är ledsen att göra er besvikna, det var väldigt många som kontaktade mig och fråga om vi väntar barn. Haha. För vår del får barn och familjeliv vänta tillsvidare. Vi är båda fortfarande studerande, och känner att ett familjeliv inte är det ultimata för oss just nu. Vi är även väldigt mycket på resande fot, och har många järn i elden samtidigt, båda två.

Vi vill så gärna njuta av vår ”bara vi” tid, så länge vi kan. Vi vill resa och se världen före vi bestämmer att slå ner oss någonstans för en längre tid. Vi vill ju även såklart båda även hitta bra jobb som vi är nöjda med för att kunna förverkliga familjelivet man drömmer om. För närvarande siktar vi båda på en framgångsrik karriär, framför ett familjeliv.

 

Dock har vi prickat av en punkt i vårt förhållande. VI HAR FLYTTAT IHOP! Äntligen får jag kalla honom för min andra halva, bästa vän, pojkvän och SAMBO! Så jag har väntat att få berätta den här nyheten för precis hela världen. Jag vill skrika ut min lycka så hårt jag kan, för ja tror jag skall spricka av glädje.

Vi sökte länge, och vi sökte aktivt. Vi hade dock vissa krav som vi ställde för att lägenheten skulle vara så nära intill perfekt som möjligt och passa oss så bra som möjligt. Vi sökte en lägenhet som har

– minst 3 rum

– balkong

– bastu

 

Utöver dessa 3 krav, ville vi såklart hitta ett ställe som var lugnt, men ändå relativt nära om man vill in till stan, som i vårt fall är Helsingfors. Vi ville ha en relativt ny och framförallt fräsch lägenhet. Ett plus hade även varit nära till tågstation, trots att vi båda har tillgång till egna bilar.

Det var en torsdag morgon som jag fick ett e-postmeddelande. Här blev vi informerade om att denna lägenhet fanns, när den är tillgänglig och övrig information. Längre ner i meddelandet stod det att vi skulle höra av oss kommande måndag om vi väljer att ta den. Vi hade alltså 4 dagar på oss att planera in en visning, diskutera sinsemellan vad vi tyckte, för att sedan ha tagit ett beslut på måndag kl. 8.

Sagt och gjort, vi hörde av oss och fixade in en visning på lördag förmiddagen. Jag tror vi var inne i lägenheten knapp 5-10 minuter, tackade för oss och gick . Det finns en känsla som inte går att beskriva om man själv inte upplevt den. Men när man går in i en lägenhet och känner ja, här vill jag bo, här är jag hemma, då är det rätt.

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror både jag och Robin upplevde samma känsla nästa direkt när vi kom in i lägenheten, eftersom vi inte behövde mera än 10 minuter på oss för att bestämma oss. Klappat och klart, och så började papperskriget som den här gången gick smidigt och smärtfritt för vår del, inga konstigheter. Nycklarna kunde vi hämta ut redan 2 veckor senare.

Nästa sak som inte gjorde oss lika glada var själva flyttande från punkt A till punkt B. Jag är väldigt tacksam att vår tidigare lägenhet, som jag från början bodde ensam i, bara var en etta, och låg ca 1 timme från vårt nya hem.

Jag kan fortfarande inte begripa hur mycket saker EN person kan få in på 35,5 kvadrat. Konstant fick jag känslan att dessa saker endast ökar sig, när det borde minska. Ni som har flyttat ni vet. Lyckligtvis gjorde jag mig av med stora möbler som jag inte längre ville ha kvar. Delvis för att det hade varit väldigt tungt att flytta allting, men även eftersom vi båda ansåg att vi vill ha en ny start. Ut med det gamla och in med nytt, nya saker som är våra.

Det mesta, så gott som allting har vi fått transporterat från gamla lägenheten till nya. Och på bara en vecka har vi fått väldigt mycket inhandlat och uppsatt i lägenheten. Vi prioriterade såklart säng, soffa, tv-bord och matbord. Saker som man verkligen behöver i vardagen. Resten av sakerna skaffar vi vart efter.

Jag har inte bott hemma på nästan 10 år, och även Robin har bott hemifrån förut. Detta betyder ju att vi även har samlat från tidigare allting som köksredskap, diverse inredningsprylar och övriga saker som man lätt tänker att är en självklarhet att man äger. Jag kan ju dock inte ljuga om att det även slank ner lite nya saker i köpvagnen på IKEA för någon dag sen. Och jag hade gärna kunnat springa på IKEA varje dag. Älskar verkligen att inreda och laga fint hemma så att det verkligen känns hemtrevligt.

Råkade även snubbla över 25 års gränsen under helgen. Den officiella födelsedagen var 5.4, på fredagen. Då blev det lite tårta samt skål med mousserande vin. Men på grund av tidsbrist och mycket annat så blev det inget destumera firas. Vi valde istället att fira lite på söndagen. Så det blev en hel dag hemma med lyxig frukost, bastu och middag med levande ljust mot kvällen. Det räckte gott och väl till.

 

MENY

Lyxig grönsallad serveras med
tomatdressing samt vitlöksbatong

***

Nöt ytterfilé serveras med potatisgratäng, champinjonstuvning
samt vitlökssmör

***

  Creamy Bryssel Kinuskikex

Kärlek vid första ögonkastet

gdansk, poland, puro, purohotel, vacation

 

 

 

Nu är det snart två veckor sen vi var på vår mini semester till Gdansk i Polen. Jag kan fortfarande dagdrömma mig tillbaka litegrann och beundra alla fina bilder vid tog.

När vi reser är det då vår familjs egna lilla reseledare som har hand om planering och bokning, som i så gott som varenda en av våra resor. Vi resten av familjer hänger gladeligen med på diverse äventyr som serveras framför näsan på oss.

 

gdansk, poland, puro, purohotel, vacation
gdansk, poland, puro, purohotel, vacation
gdansk, poland, puro, purohotel, vacation
gdansk, poland, puro, purohotel, vacation

 

 

 

Det här får mig att reflektera tillbaka över en kommentar som jag läste på Facebook. Min mamma har alltid älskat och resa. Verkligen så länge jag kan minnas, har resor varit en väldigt uppskattad sak i vår familj och någonting som vi alla har gemensamt.  Det blir ofta väldigt heta diskussioner på internet, och allt mer på diverse sociala medier.  Jag läste kommentarer var folk konstant klagade på ”hur kan du resa så mycket?” ,”vad säger din familj?”, ”hålls du aldrig hemma?” och diverse andra spydiga kommentarer.   Jag besvarade en kommentar så här:

”Måste bara inflika. Jag kan nog aldrig tacka min mamma nog för att hon har gett mig, och även resten av familjen, chansen att se så mycket av världen i så ung ålder! Jag är verkligen så innerligt tacksam att jag har haft möjligheten att se delar av världen, olika kulturer, och även därmed lärt mig att värdera saker i livet på ett helt annat sätt. Vissa saker bör man verkligen se med egna ögon för att förstå.

Så jag ger min mamma verkligen tummen upp för att hon aldrig har kunnat hållas på ställe, och att hon inte konstant satt där och vaktade varje rörelse jag gjorde. Att hon gav mig väldigt fri uppväxt men ändå med regler, skapade ju samtidigt en tillit. Skulle kunna stå och prata för det här hur länge som helst. Nåväl, vilket tur att alla är vi olika :-)”

gdansk, poland, puro, purohotel, vacation

 

 

 

Jag blev så otroligt frustrerad på folks kommentarer om vad som är rätt och fel. Absolut, jag är fullt medveten om att, om man skriver blogg och delar med sig öppet om sitt liv, måste man även kunna ta kritik och feedback. Men i den här situationen kände jag att jag inte kunde annat än backa min mamma, eftersom jag inte kan tacka henne nog för allting.

Jag tänker ibland, hur hade mitt liv sett ut, om inte jag hade haft en rese intresserad mamma. Vad hade vi gjort? Hur hade jag varit som person? Jag uppskattar det verkligen så mycket att jag har haft chansen att redan som barn fått följa med på en massa resor. Jag åkte till USA för första gången när jag var 4 år, och har sedan dess regelbundet rest till Kalifornien.

Tack vare alla våra resor har jag slipat på mina sociala, utåtriktade och internationella egenskaper. Jag har byggt upp en bild om att leva utomlands inte alls skulle vara en tokig idé, om man kanske fick den möjligheten. Jag har märkt att vi finländaren är väldigt introverta när det kommer till ”think outside the box”. Vi är sällan ivriga på att prova någonting nytt, och lever man i ett fungerande koncept, varför ändra på det?. Finländaren är väldigt blygsamma och försiktiga i det mesta.

Jag vet att det finns många som inte reser av den anledningen att de inte har råd, och därför inte möjlighet. Men det finns även dom som helt enkelt av egen vilja väljer att inte resa, för att det inte gynnar dem. Vi är alla olika och man skall göra det som gör en glad.

 

 

Tillbaka till Gdansk. Vår reseledare aka mamma, hade alltså bokat flygbiljetter med WizzAir, som tog oss ner till Polen på ca 1 timme 10 minuter. Framför oss hade vi även två nätter på ett hotell som hette PURO. Mina förväntningar var inte särskilt höga. Men när vi kom fram fick jag verkligen en WOW upplevelse.

I bokning ingick även hotellfrukost som serverades på morgonen mellan klockan 06-10:30 (lokal tid), om jag inte minns helt fel. I frukost ingick nybakat bröd, kallskuret, äggröra, frukt och efterrätt i mängder. Frukosten toppades även med valbar kaffe och diverse safter. Restaurangen var även väldigt mysig.

 

 

 

gdansk, poland, puro, purohotel, vacation, breakfast

 

 

 

Eftersom jag själv jobbat inom restaurangbranschen kan det i vissa fall vara väldigt svårt för mig att gå ut och äta, och samtidigt kunna njuta av stunden. Väldigt lätt blir man och följer med en massa annat, helt omedvetande. Jag lät dock inte detta förstöra när vi var ut och åt med familjen. Vi njöt av väldigt god mat, hela måltiden igenom.

Mamma tog med oss till en Mexikansk restaurang som låg en bit ifrån hotellet. När vi kommer in i restaurangen blir vi hälsade välkomna av väldigt trevlig personal. Tyvärr hade vi dock inte tänkt på att förhandsboka, och så kallade hovmästaren rekommenderade att man förhandsbokar ca 3 dagar före, speciellt om man tänk komma till ett veckoslut. Vilket hon hade helt rätt i. Vill man garantera sin plats på en bra restaurang skall man vara ute i god tid.

Vi hade turen med oss och fick ett ledigt bord. Vi hade vid det här skedet redan hunnit bekanta oss med menyn och även gjort klart beställningen färdigt eftersom det även var lång väntetid på maten.

När vi var klara och kommer ut ur restaurangen möts vi av ösregn. Det råkar ligga en liten affär rätt över gatan, så vi kilar in och köper oss några paraplyn för att inte behöva gå alltför kalla och våta hem. Det blir fart på benen trots att vi alla är i någon form av mat koma. Med raska steg är vi snart tillbaka på hotellet.

Kvällen slutar inte här. Vi bestämmer oss även för att åka upp till hotellets skybar för att en sista gång beundra denna stad. Vi har tidig väckning nästa dag för att åka hem, så allt för länge stannar vi dock inte.   

 

 

 

gdansk, poland, puro, purohotel, vacation
gdansk, poland, puro, purohotel, vacation

 

 

 

Bilderna i inlägget är alltså från hotellet PURO som vi bodde på i Gdansk. Ja, en bild beskriver med än 1000 ord säger dom, och så är det ju. Ni kan ju verkligen se hur stiligt det är. 

En bild från frukost buffén samt ett par bilder jag knäppte från våran middag med familjen. Inte nog med att allt mat var riktigt god, men det är även väldigt förmånligt att gå ut på restaurang i Polen. 

Vår familj består alltså av 5 personer, 3 vuxna och 2 barn. Vi beställde in mat så att verkligen ingen av oss behövde gå hungrig därifrån, och då menar jag verkligen mycket. Jag drack en öl under hela kvällen, medan resten drack alkoholfritt. Vår nota gick på under 100€. Vilket jag tycker är helt galet. 

Jag kan nog inte komma på en restaurang i Finland var du kan gå ut och beställa huvudrätt, dessert och dryck för 5 personer, och gå ut från restaurangen utan att notan passerat tresiffrigt. 

Så Gdansk får av mig verkligen 4/5, och jag kan inte annat än rekommendera starkt. Positivt är även att staden nog har någonting att erbjuda åt alla, även om man har olika intressen. Ingen kommer att hamna gå runt uttråkad.

 

Kan inte säga annat än att det var kärlek vid första ögonkastet.

 

Åkte utan att säga någonting

Jag tog mitt pick och pack och åkte, nämnde det inte till någon. Nej inte så dramatiskt. Men jag gjorde inte destumera reklam över att ja faktiskt var på resa lite spontant under förra helgen. Ni som följer mig på sociala medier som instagram och snapchat borde dock inte ha missat att jag åkte iväg.

Vi hade pratat lite smått inom familjen om en sådan här resa redan tidigare i år och för inte så länge sen slog vi fast ett datum. Jag och familjen. Jag tog ledigt ett par dagar från jobbet för att kunna åka iväg redan på torsdag morgon för att sedan komma hem lördag eftermiddag.

Vi åkte alltså på en mini semester till Gdansk, Polen. Och jag måste redan här säga att jag är så positivt överraskad! Verkligen. Det här kan vara en av dom mest minnesvärda ”wow” situationerna jag har upplevt.

Jag vet inte vart ifrån dessa ”fördomar” eller ”bilder” har uppenbarat sig. Min syn på polen har alltid varit lite halvfattigt, smutsigt fyllt med negativa och arga människor. Även den här gången skulle jag bli bevisad så fel jag hade.

Visst, som i alla länder finns det rikare områden och de mindre rika medelklassområdena. Nu är jag inte alltför bekant med Polen, så att börja peka ut städer och stadsdelar är inte ett alternativ. Dock kunde man ju verkligen märka bara genom att gå några kvarter hit eller dit vilken skillnad det var. Från fina nybyggda hus, till mindre välbehållna. Från en ren och fräsch gågata, till ett nersmutsat kvarter. Ni förstår.

 

 

 

 

 

 Vi åkte alltså från Åboflygfält torsdag, och landade i Gdansk 1 timme och 10 minuter senare, lokal tid. Redan detta kändes ju verkligen skönt, eftersom jag för det mesta har flugit ner till Cali, LA, och då pratar vi 12 timmar i flyg, i sträck. Följande steg var en ca 40 minuters bussresa in till stan. Lätt, behändigt och framför allt billigt!

Väl inne i stan valde vi direkt att smyga in på ett köpcentrum som låg passligt nära. Eftersom vi inte reste med något större bagage, hade vi heller inga större mängder att gå och släpa på. Vi gick runt en stund och beundrare i skylfönstren, medvetna om att vi inte kommer få hem destumera saker, hur mycket man än hade velat shoppa loss. Vi stannade även för att äta middag här eftersom vi alla vi det här laget hade hunnit bli väldigt energilösa efter allt resande hela dagen.  

 

Vi fortsatte småningom gå mot hotellet som vi hade på några kilometers avstånd. Vi gick längs en gå gata hela vägen, vilken kändes väldigt tryggt när man var väldigt obekant med trafiken. Vi lever ännu bara i Mars vilket betyder att de fortfarande inte riktigt är terrassväder. Längs gågatan fanns det dock massor med mysiga pubar och små barer med uteterrass. Många av dessa hade även värmelampor utspridda och filtar för att göra det mer behagligt. Kan tänka mig att dessa är riktigt mysiga mer in mot våren när även kvällarna och nätterna är varma och ljusa.

Väl framme på hotellet blir vi väldigt väl bemötta, och i det här skedet börjar ju verkligen alla mina fördomar ha släppt redan. Hotellet är superfräscht och jag är verkligen helt ”blown away”. I entrén möts vi av väldigt mörka, men fortfarande stiliga färger på möbler och inredning.

På första våningen finns alltså receptionen, en liten bar samt hotellets restaurang. Möjlighet att så sig ner och softa i en stor mjuk fåtölj finns också. Det finns diverse utplacerade iPads som finns till hotellgästernas förfogande.

Den fräscha glashissen kommer att ta oss upp till sjätte våningen där våra två bokade rum finns placerade nere i slutet av en upplyst lång korridor i ljusbeige färg. Vi har fått rummen precis intill varandra, föräldrarna i ett och barnen i ett. Detta innebär såklart att jag och mina småsyskon ska få ha en riktigt sleepover, bara vi.

 

Dessa två dagar består av massor av mys med familjen, lite shopping familjens tjejer emellan, god mat och den där lyxiga känslan man får när man bor på hotell. Vi hinner även såklart på lite sightseeing, se Gdansk på över 50 meters höjd samt uppleva en helkväll med Mexikanskt tema.

 

Jag kommer absolut att visa er mer bilder i ett annat inlägg. Det kommer även ett inlägg med lite porträttbilder vi hann knäppa. Kommer även dela med mig av mina bästa tips för dig som vill eller har planer att åkta till Polen. Så stay tuned!

TÄVLING

(i samarbete med coolstuff.fi)

 

 

Det har blivit dags!  Vi skall äntligen fira 2000 följare på Instagram samt en blogg som växer med raketfart!  Stort tack till er alla som följer mig och uppskattar det jag gör. Detta vill jag såklart fira med er, eftersom det är tack vare er jag får all min motivation att göra det jag gör och det jag gillar, och får viljan att komma längre hela tiden.

Som tack för all kärlek och support, tänker jag nu dela ut ett presentkort, värt 50€! Tävlingen är alltså i samarbete med coolstuff.fi. Detta är sajt med alla möjliga häftiga prylar till mamma, pappa, honom, henne eller varför inte till dig själv?

Du kan kolla in deras sida HÄR

 

 

TÄVLINGEN

 

Reglerna är enkla, och du behöver endast följa ett par steg.

1. Gilla inlägget på Facebook! (Se nedan)
2. Gilla Facebook-sidan Angelica Sofia Berg (Klicka här!)
3. Kommentera inlägget med att avsluta följande mening ”En pryl jag har hemma som jag aldrig skulle göra mig av med är…” motivera gärna även varför.

Tävlingen avslutas den 31.3 kl. 21.00. Vinnaren kontaktas personligen via Facebook Messenger och presenteras även i ett nytt inlägg måndag den 1 april.

Denna tävling är inte sponsrad, organiserad eller administrerad av Facebook.

 

 

Söndag

Även om söndagen är väldigt tätt intill måndag, älskar jag verkligen söndagar. Ni som följt mig sedan tidigare vet att jag har jobbat på båtarna så gott som hela mitt arbetsliv. Vissa av er vet vad sjömanslivet innebär, vissa inte. Kortfattat, du jobbar alltså ett pass som kan vara 7/7, 8/8, 10/10 och så vidare. Du är alltså ett visst antal dagar ombord, och är då även samma mängd dagar hemma på ledig vecka. Om du är fastanställd.

Jag var aldrig fastanställd, och hade under mina år endast ett fåtal längre arbetskontrakt. Detta innebar att jag ofta var fler dagar ombord, än vad jag var hemma. Eftersom mängden arbete för en vikarie aldrig kunde garanteras eller var regelbundet, behövde du tacka ja till så gott som alla pass du blev erbjuden.

 

”på kvällarna under ledig vecka kunde jag dricka en hel flaska vin utan problem, själv.”

För mig existerade inte veckodagar eller helgdagar. Jag var på jobb, eller så var jag ledig. Även bytesdagarna kunde variera. Detta gjorde att jag ibland inte hade någon aning vilken veckodag vi levde i. Jag kunde leva lördag mitt i veckan, för att sedan känna ”söndagsångest” på en fredag.

Jag kände heller aldrig att jag levde ens lite rutinerat. Jag kunde aldrig ha inplanerat en viss sak som skulle göras återkommande på samma dag, exakt samma klockslag. För jag visste aldrig när jag skulle komma att åka iväg på jobb. I den stunden när jag började min karriär på båtarna var jag justfylld 18 år. I den perioden i livet hörde det även till att man skulle leva lite spontant och oplanerat. Det var liksom kul när det hände grejer lite hela tiden och det var fart på.

Men ju äldre jag blir, känner jag mer och mer längtan efter rutiner och ordning. I dag känner jag inte mera behovet av det där spontana, helt okontrollerade livet. Jag saknar inte att vara hemma en vecka när alla mina vänner lever ett ”normalt” liv. Jag saknar inte att gå och vara totalt utmattad både psykiskt och fysiskt minst 6 månader om året, när du är ombord. Jag saknar inte heller det som, när jag som 18 åring började jobba, lockade. De billiga nikotinprodukterna och spriten.

Efter att jag gick iland hösten 2018 har jag inte bara blivit psykiskt stabil igen.  Jag har blivit nikotinfri och även dragit ner på konsumtionen av alkohol, radikalt. Tidigare rökte jag ca två cigarettaskar i dagen, och på kvällarna under ledig vecka kunde jag dricka en hel flaska vin utan problem, själv. Jag blir illamående bara av att skriva dessa rader.

 

”att hitta ett jobb som passar dig bäst.”

 

Att jobba på kryssningsfartyg är någonting som är väldigt krävande, och det krävs en viss typ av person för att klara av det. Det är ett väldigt hektiskt jobb, och det är inte bara jobbet du skall klara av. Du skall även kunna anpassa dig efter denna väldigt speciella livsstil. När man även börjar jobba som väldigt ung, har man kanske heller inte några speciella framtidsplaner. Och som tidigare skrivet lever man väldigt spontant utan förväntningar.

Det är även upp till var och en som person, att hitta ett jobb som passar dig bäst. Det är väldigt många faktorer som spelar roll när man skall välja sin karriär och vad man vill jobba med.  När jag märkte att jag började tvivla på min arbetslivssituation, kände jag att jag behövde göra någonting åt saken. Det var inget lätt beslut, och det var aldrig en självklarhet att jag verkligen skulle sluta. Vad jag behövde göra var att skriva en lista. Här började jag analysera i diverse aspekter kring min situation.

Vad vill jag? Hur trivs jag? Hur mår jag? Känns det bra att åka till jobbet? Trivs jag på jobbet? Lön? Framtid? Karriär? Studier? Familj? Kärleken? Orkar jag? Hur mår jag? Psykiskohälsa? Utmattad? Trött? Gynnar det här jobbet mig? Vad får jag ut av mitt arbete? Hur utvecklas jag? Kan jag göra någonting bättre?

Dom frågorna, och minst tusen frågor till ställde jag mig själv. Ni förstår, många var verkligen inte lätta att svara på. Jag skapade en lista med positivt, och negativt. När jag märkte att det lades mer och mera vikt på den negativa sidan, insåg jag att det här jobbet kanske inte var det ultimata för mig, just nu.

 

Det har inte varit lätt. Och i början var det väldigt svårt för mig att släppa taget till hundra procent. Och även idag kan jag känna att jag inte riktigt kan släppa taget om mitt förra jobb. Jag vikarierar fortfarande ibland, och ställer upp något veckoslut nu och då. Jag försöker dock hela tiden intala mig själv att jag behöver inte göra det, om jag inte vill. Men eftersom det någonstans där bak är så pass inpräntat att jag måste åka på jobb för att klara mig ekonomiskt. Jag har inte riktigt förstått att jag nu får lön, även om jag är iland.

 

”vänner för livet.”

 

Någonstans på vägen kommer ändå livet att forma sig, och det är då du ställs framför beslut som du måste överväga, vad passar mig? Jag måste inflika att jag aldrig ångrar att jag jobbade på båtarna, och jag säger heller inte, att jag aldrig kommer gå tillbaka. Det är någonting som tiden får visa. Även i skrivande stund finns det absolut några saker jag kan sakna med mitt förra jobb, och det är absolut mina kolleger. Jag har verkligen haft chansen att få träffa så otroligt många fina personer och fått massor med nya vänner på vägen. Några jag även hoppas kan vara vänner för livet.

 

 

Det var under den sena söndagsfrukosten idag, som jag satt och fundera på detta. Jag satt och såg på Robin och tänkte för mig själv. Jag borde verkligen vara tacksam för att jag får vakna varje morgon bredvid honom. Vilket jag också är! Att jag får njuta av dom här underbara söndagsmorgnarna, om och om igen. Att varje kväll kunna dela med oss, och prata om hur dagen har varit. Sådant som man bara kunde drömma om tidigare.

Det är viktigt att komma ihåg att ett jobb är fortfarande bara ett jobb. Även i dagens läge om vi människor verkligen utsätts för väldigt hård press när det kommer till jobb. Men bristen på jobb och arbetsplatser är absolut inte så hög att någon skall behöva gå till ett jobb man inte trivs med, eller som får en att må dåligt. Alla har möjligheten att hitta ett jobb som passar en som person, och ens livssituation.

 

Så här inledde vi vår söndag idag, så som alla andra söndagar. Så mysigt ♡