fbpx

Ta inte dina nära och kära för givet

 

 

 

Happy Valentines day på er alla såhär dagen efter! Hoppas ni hade en helt underbar dag omringade av härliga människor som du håller lite extra nära ditt hjärta.

Jag valde såklart att ge all min lediga tid till min älskling. Från vår sida var det nog inga större drastiska kontrast i gårdagen, jämfört med andra dagar. Vi konstaterade att i vår vardag ser nog varje dag ut som en liten vän dag, bortsett från rosorna förstås.

När jag kommer hem från jobbet möts jag då av rosor och godsaker vid sängen. Såklart blir jag även överöst med kärlek, pussar, och kramar, så som varje dag. Vi tog det bara lugnt resten av dagen och njöt av varandras sällskap. Vi avslutar även dagen med att gå ut och äta.

Jag tycker personligen det är väldigt viktigt att man på en vardaglig basis visar kärlek till sina nära och kära, och inte enbart på dessa ”speciella” dagar. Jag förväntar mig förstås inte rosor varje dag, eller frukost på sängen varje morgon. Men jag tycker det är väldigt viktigt att komma ihåg att fortfarande visa sin kärlek till sin partner på andra sätt. Det händer lätt när man lever i detta lyckorus, fyllt med kärlek i mängder, tar man kanske omedvetet saker och ting och det man har för givet. Men en så enkel sak som att bara ge din partner en komplimang eller säga något fint, det räcker mycket väl och uppskattas garanterat.

Jag försöker själv så mycket jag bara hinner och kan, visa min kärlek till mina nära och kära. Det är också någonting man har lärt sig med åren att inte ta saker och ting för givet. Jag har även lärt mig att ”älska mina fiender” eftersom hat och olycka inte gynnar någon av oss på denna jord.

 

 

”Varför får jag ångest av att prata så öppet och kärleksfullt på alla hjärtans dag? Jag vill visa min kärlek till min älskling för hela världen, men får samtidigt dåligt samvete?”

 

Hela denna alla hjärtans dag-grejen känns ibland väldigt hypad. Det är reklamer över allt i TV, tidningar och på nätet. Man kan nog inte undgå eller missa när det närmar sig 14.2. Folk delar med sig av så mycket kärlek och lycka på sociala medier, vilket jag tycker är jättevackert.

Men vad man även ska beakta är dom som inte kanske har någon att dela denna dag med. Folk ”tycker synd” om dessa personer, och jag finner detta aningen jobbigt. Jag tror dessa personer som är i denna sits knappast heller vill ha någon annans medlidande, om man ens kan kalla det medlidande?

I ett tidigare inlägg (se : Från tuff ensamvarg, till med kärleksfulla än någonsin ) skrev jag utgående ifrån min egna erfarenhet när jag själv en gång i tiden valde att inte vara i ett förhållande, utan istället leva som singel. Folk tyckte synd om mig på alla hjärtans dag, och även andra tillfällen. Skojar du? För mig var alla hjärtans dag som vilken dag som helst. Varför skulle jag vara ledsen över att vara ”ensam” på alla hjärtans dag när det fortfarande var ett beslut jag själv hade gjort. Dessutom glömmer man även bort att det heter ”vän dag”, så kom ihåg att det handlar om att visa kärlek till ALLA dessa underbara människor du har i din omgivning, inklusive vänner, familj etc.

 

 

”Vi lever i en värld där det är helt totalt omöjligt att tillfredsställa varenda en människa.”

 

 

Så varför vill man då tysta ner folk som delar med sig och sprider sin kärlek. Du får höra ”Tänk på dom som inte har någon, hur känns det för dom där du trycker upp bilder på dig och din partner och vänner i ansiktet, tänk på andra”.

Vi lever i en värld där det är helt totalt omöjligt att tillfredsställa varenda en människa. Folk borde absolut lära sig att vara glada för varandras skull, och inte hata. Det är fortfarande var och en som bestämmer om sitt eget liv och hur man vill leva. Det finns ingenting som hindrar dig från att göra det du vill.

Är du missnöjd för att du inte har en partner, eller för att du inte har någon att älska, eller en riktigt bra vän. Ryck upp dig och gå ut och träffa människor. Det är knappast så att kärleken kommer komma hem till dig om du inte tar initiativ och samarbetar.

 

Vad jag menar är att det är väldigt onödigt att tycka synd om folk som ”inte har någon”. Eftersom baserat på helt logiskt tänkande finns det två alternativ.

 

 

  1. Personen trivs för sig själv, och har själv valt att inte ingå i ett förhållande.

 

  1. Personen tar inte eget initiativ för att träffa någon.

 

Jag tror absolut att det finns någon där ute för alla! Varenda en människa på denna jord har chansen att älska och bli älskad, om man vill det. Och ja, jag är även fullt medveten om att om man dyker djupare i ämnet finns det en massa orsaker som kan hindra folk från att bara gå ut och hitta kärleken. Folk lider av alla möjliga och diverse andra saker som kan hindra dem från att göra sökandet så lätt. Och då måste man ju såklart leva enligt det. Och jag respekterar det.

Men fortfarande så är min åsikt, det är upp ti var och en vad man vill sätta sin tid och energi på, och vad man vill jobba med, för att nå någonting. Så sprid kärlek, så mycket ni bara hinner och kan!

Vi kommer i alla fall förlänga lite på vän dagen och fortsätta fira den även över helgen. Ikväll åker vi till lägenheten i Ekenäs för att få spendera lite tid för oss själva och bara ta det lugnt. Antagligen i kombination med god mat, lite vin och tända ljus. Så härlig med bara maxat med mys.

Lördag är det dock tidigt väckning och vi åker iväg på en minisemester med min familj till en närliggande Ski resort. Min underbara mamma som älskar att fixa och ordna har hyrt en stuga åt hela familjen! Så mysigt.

Med tanke på att det även är x kilometer lång distans mellan mig och min familj, blir det tyvärr att vi inte träffas lika aktivt som förut. Jag har dock ”flugit ur boet” redan för 10 år sedan, så jag är vid det här laget relativt van att bo självständigt, och ifrån min familj. Men absolut känner man saknaden krypa fram ibland, vissa gånger starkare än andra. Trots att jag flyttade hem ifrån i väldigt ung ålder har jag ändå alltid känt mig välkommen hem. Så har jag vägarna förbi eller möjlighet att övernatta hos familjen gör jag det absolut. Och tack vare tekniken idag så är det så enkelt att hålla kontakt med alla vänner och bekanta, oberoende var på världen dom befinner sig.

 

 

 

Det första stora beslutet som kommer att påverka din framtid

Det är via studierna som jag snubblar in på detta ämne som jag skall skriva om i det här inlägget. Ett ämne som jag har aldrig riktigt analyserat eller tänkt destumera på. Frågor som ”hur hamnande jag här?” eller ”hur skulle mitt liv har sett ut om…?”.

Varför jag aldrig dykt in i ämnet destumera är mest för att jag anser att det beslut du en gång har tagit i livet grundar sig på den du var just då i den stunden när det beslutet togs. Vi människor lever och lär. och ett beslut man någon gång har tagit kan man ha ansett vara ett bra val då, men när man 10 år senare tänker tillbaka, hade man kanske gjort annorlunda.

Jag är den som tycker det är lite obehagligt att grubbla och gräva i det förflutna. Eftersom jag är fullt medveten om att jag inte kan gå tillbaka i tiden och ändra på mina val som jag har gjort genom åren. Det finns få stora beslut jag ångrar genom tiderna, men absolut bär man alltid med sig vissa saker man önskar man kanske hade gjort på ett annat sätt.

 

”Det första stora beslutet som kommer att påverka din framtid”

 

För tillfället går jag alltså en kurs som behandlar lite diverse ämnen och frågor som kan kopplas till en individuell karriärs plan. Via kursen har jag alltmer börjat tänka till. Bland annat hur annorlunda skulle livet kunnat se ut om man hade tagit ett annat beslut i en viss situation.

Jag måste tillägga att jag verkligen inte är missnöjd med min karriärs bana hittills, eller hur min väg hit vart jag är idag sett ut.  Jag ångrar inget beslut jag har tagit som har varit förknippat med olika val i arbetslivet. Som tidigare skriver, lev o lär, prova på och hitta ett yrke som du verkligen trivs med. Det fina är att man har nästan alla möjligheter framför sig om man har en tillräcklig vilja att uppnå någonting.

Vad jag har konstaterat är att livet är för kort för att göra tråkiga saker, eller någonting du inte trivs med. Så från mig till dig (om du bara har möjligheten)
vill studera – gör det, känner du att du vill byta bransch – gör det, och vill du åka utomlands och utforska världen, gör det!

 


“In the end… We only regret the chances we didn’t take, the relationships we were afraid to have, and the decisions we waited too long to make.”


― Lewis Carroll

 

När jag gick i nionde klass hade jag ingen aning om ”vad jag skulle bli när jag blir stor”. Den stora fråga som många vuxna ställer, och som man även ställer sig själv. Många har redan ett drömyrke som barn, och jag fascineras av dem som även uppfyller sina drömmar, och utbildar sig till det drömyrket man hade som barn. Jag själv minns att mina drömyrken var veterinär och tandläkare. Jag var även i nåt skede väldigt bestämd på att bli flygvärdinna.

Ju äldre jag blev, kom jag att inse att dessa yrken endast skulle förbli en liten flickas drömmar. När man växer upp ändras även tankesättet, och ganska snabbt kom jag att inse att dessa yrken inte intresserade mig.

När du går i nionde klass är du femton år gammal. Du skall nu komma att ta ett av dina första stora beslut som kommer påverka din framtid. Här spelar många faktorer roll. För många är beslutet själv klart, men för många påverkas beslutet av vänner, familj och omgivning. Jag själv var väldigt kluven vad gäller detta beslut. Jag hade inget drömyrke vid den här tiden, och inte heller några speciella intressen. På grund av mina betyg, var gymnasiet inte heller ett alternativ.

 

”Jag kommer ihåg att jag då som femton år gammal hade ungefär följande tankesätt…”

 

”Jag är femton år och skall nu börja bygga min framtid. Vad vill jag bli när jag blir stor? Jag har ingen aning. Vilken utbildning intresserar mig ens lite, som hoppeligen även kan gynna mig i framtiden? Inom vilken bransch finns det alltid jobb?”

Jag sökte in till andra stadiets utbildningsprogram inom hotell-och restaurangbranschen. Hur jag resonerade var att jag absolut ville göra mycket praktiskt saker och mindre teori. Jag ville även få ett yrke och min alldeles första titel. Jag ville studera någonting som även gynnar mig i framtiden. För mig var då denna yrkesutbildning ett bra alternativ.

Våren 2013 var jag färdigutbildad från yrkesskolan Axxell, Pargas. Under denna studietid hade jag samlat på mig erfarenhet inom branschen via både praktikperioder och sommarjobb. Jag har jobbat med diverse uppgifter inom branschen sedan jag blev utexaminerad, och har aldrig varit arbetslös.

Min tid inom restaurangbranschen varade fram till 2018. Jag kom att jobba inom branschen i närmare tio år. I något skede märkte jag dock att även om detta är en intressant bransch, får jag inte ut tillräckligt av mitt yrke. Vid det här tillfället var jag servitör på Viking Lines kryssningsfartyg.

I något skede bestämde jag mig för att börja studera och byta karriärs bana. Hösten 2015 var jag tillbaka på skolbänken. Denna gången med lite erfarenhet inom livets hårda skola, samt med ett helt annat tankesätt och inställning. Nu studerade jag för att jag verkligen ville det, inte för att jag måste. Jag kan inte säga att ämnet jag valde att började studera, informationsbehandling, var något som intresserade mig så där extra mycket. Men jag kände ändå denna linje kommer leda in mig på vägen mot en väldigt bred bransch, där möjligheterna är oändliga.

Systemplanerare, programutvecklare, databasexpert, utvecklare av nätverkstjänster och webbtillämpningar, projektchef, programmerare, systemspecialist, IT-stödperson, IT-utbildare eller IT-konsult. I och med att erfarenheten växer, kan yrkesbanan leda till allt mera krävande uppgifter. IT-expert, företagare. Bokförare, controller, ekonomichef, kundansvarig, marknadsföringschef, informatör, ledare eller medarbetare vid ett företag och mycket annat enligt eget val. Konceptplanering och formgivning av tryckt material, reklam, webb och förpackningar, antingen som egen företagare eller grafiker på en reklam- eller mediabyrå.

Alltså ja, you name it, listan kan bli hur långt som helst.

 

”jag ångrar aldrig beslutet jag tog när jag valde att börja studera igen.”

 

Jag kan skulle beskriva mig själv som ett levande yrväder, med ett väldigt hetsigt temperament men med glimten i ögat.  Jag gillar att ha ordning och redan, men tappar väldigt lätt kontrollen. Jag trivs i ett visst kaos, men blir väldigt frustrerad om jag inte har en överblick över vad som är gjort och vad som skall göras. Tack vare mina studier har jag lärt mig att planera och använda min tid på ett helt annat sätt en tidigare.

Jag studerar nu mitt fjärde år till IT-tradenom. Det har inte alltid varit lätt, men jag ångrar aldrig beslutet jag tog när jag valde att börja studera igen. Tack vare mitt beslut har det öppnats väldigt många nya dörrar och möjligheter för mig.

Jag har funnit intresse för ämnen jag aldrig trodde skulle intressera mig och ibland har jag till och med följt med på lektionerna. Jag tycker studietiden har varit så enormt lärorikt, både vad gäller studierna men även i bredare perspektiv. Man har lär sig så mycket om sig själv, hur du hanterar olika situationer i livet och mycket mer. På vägen har jag fått träffa många nya människor, skapat nya kontakter och fått vänner för livet. Så vill även här tillägga, du som funderar på att börja studera, tveka inte. Att börja studera är något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv, och jag ångrar verkligen inte en sekund.

När jag väl blir utexaminerad och kan kalla mig själv IT-tradenom, hoppas jag verkligen att återigen nya dörrar öppnas. Jag ser redan fram emot en helt ny värld med nya möjligheter och utmaningar. Jag har fortfarande inte spikat fast exakt ”vad jag vill bli när jag blir stor”, utan lever fortfarande väldigt öppensinnat. Jag tycker om att prova mig fram och känna efter. Vad vill jag göra just här och just nu. Trivs jag med min tillvaro så tänker jag inte gå och ändra på det. Men får jag några spontana känslor av vilja att studera någonting annat i framtiden, tänker jag inte stå som hinder för mig själv.

 

Dela gärna med er, vad jobbar ni med och vad har lett dig till det yrke du har idag? Hur har du byggt upp din karriär, och är det någonting du önskat att du gjort annorlunda genom åren i arbetslivet?

 

 

 

Det här är min historia

 

 

 

Det känns som att detta är ett växande ämne som är väldigt på tapeten. Jag blir så innerligt glad och stolt att se, läsa och höra när folk delar med sig av sina historier och erfarenheter när det kommer till detta ämnet. Vi är alla olika, och det finns även dom som väljer att inte dela med sig, vilket jag med all respekt accepterar. Som sagt, vi är olika, och vi bearbetar saker och ting på väldigt olika sätt.

Jag själv har inte berättat min historia för någon annan än mina närmaste. Dels för att detta, åtminstone har varit, ett väldigt tabubelagt ämne att prata om, och du blir väldigt lätt misstolkad. Men jag känner ändå att om jag får skriva om detta kommer det att kännas ännu bättre. Jag vill även att andra som går igenom samma saker skall känna att man inte ensam, absolut inte. Och att vara medveten om att någon annan går igenom samma saker, kan göra så att det känns lite lättare.

Pratar du högt om psykisk ohälsa, händer det lätt att folk missförstår och anser dig som en väldigt mentalt ostabil person som inte är frisk. Detta var även min personliga åsikt, tills jag själv drabbades, och min synvinkel gentemot ämnet förändrades totalt.

Folk tar lätt avstånd från personer som lider av psykisk ohälsa. Jag tror dom känner att dom helt enkelt inte riktigt vet var dom har dig. En person som lider av psykisk ohälsa kan vara väldigt sårbar och skör, vilket också gör att många väljer att hellre ta avstånd istället för att känna sig påträngande, även om dom bara menar gott och vill hjälpa.

Dom gör alltså detta med all respekt. Detta kan återigen en diagnostiserad person ha svårt att hantera, eftersom man lätt anklagar sig själv för att personer tar avstånd. Vad är det för fel på mig? Varför vill dom inte umgås? När det kanske egentligen handlar om är att människor eventuellt känner sig väldigt okunniga inom ämnet, och tänker att eftersom dem inte är professionella, är dom förbjudna eller inte har tillräcklig kunskap att hjälpa dig. Och dom är rädda att göra mera skada än nytta.

 

 

 

”jag träffade en läkare och samma dag var jag för första gången i mitt liv till en psykolog”

 

Stress är ett ord som väcker många känslor hos mig. Jag har många gånger försökt att sopa relaterade diskussioner kring ämnet direkt under mattan för att undvika obekväma situationer.

För mig tog stressen över en så stor del av mitt liv, att jag till slut sprang in i den berömda väggen. Det var efter min första stora panikattack sommaren 2018 som jag insåg att jag behöver professionell hjälp innan jag tappar kontrollen över situationen. Jag träffade en läkare och samma dag var jag för första gången i mitt liv till en psykolog. Det gick verkligen undan.

Man skall aldrig säga aldrig är ett uttryck jag har ändrat ställning till totalt efter det som hände. För mig fanns det aldrig på kartan att jag skulle behöva träffa en läkare på grund av mitt psykiska mående. För mig var det bara psykiskt ostabila och mentalt sjuka människor som besökte psykologer. Ack så fel jag hade. För mig var det bara att inse fakta, min livssituation behövde förändras och nu måste jag visa utåt att jag också bara är människa.

 

Det hände mycket saker i mitt liv just då under den perioden som jag fick det svart på vitt att jag lider av paniksyndromen, paroxysmal ångest. Det var inte bara en specifik sak som satte igång denna process. Det drogs igång av diverse olika faktorer. Även händelser som är personliga inom familj och släkt var en stor orsak till att jag blev sjuk. Jag väljer här att inte hänga ut någon, med all respekt.

 

 

”Jobb, Ekonomi & Studier”

 

 

Jobb, jag började jobba på kryssningsfartyg som vikarie år 2012. Då var jag 18 år gammal, och hade ingen aning om hur min framtid kommer att se ut. Dessa kryssningsfartyg skulle komma att bli min arbetsplats och andra hem för de kommande 7 åren, det var meningen att jag skulle jobba där en sommar. Som vikarie jobbar du när rederiet behöver din arbetskraft, inte när du vill. Det betyder att du konstant skall vara redo att åka iväg på jobb. Du vet inte när dom kommer att ringa, och du vet inte hur långt eller kort arbetspass som väntar. Detta betyder att du lever ett väldigt oplanerat liv, eftersom du konstant måste prioritera jobb. Varför då?

Ekonomi, du behöver jobba för att kunna klara dig ekonomiskt, det vet alla. Men att jobba utan en fast inkomst, men fortfarande ha fasta utgifter gör att du konstant har det i baktanke, hur skall jag klara mig den här månaden? Kommer det att finnas jobb, kommer jag att klara hyran och räkningarna, och diverse utgifter den här månaden?

Studier. Det var 2015 som jag valde att göra en förändring. Jag tyckte inte jag fick ut någonting av mitt nuvarande jobb, och jag valde att sikta på ett branschbyte. Jag såg alltså inte det som ett alternativ att stanna kvar. Utan jag kände att jag behöver nya utmaningar. Så jag sökte till yrkeshögskola, och blev antagen. Hösten 2015 inledde jag mina studier i Ekenäs.

Dessa tre saker har varit dom största faktorerna till att min stress utökades så mycket som den gjorde. Eftersom jag aldrig slutade på båtarna. Jag fortsatte alltså att jobba i samma takt, men nu studerade jag också samtidigt. Alltså i min situation blev det lite av en ond cirkel. Jag måste jobba för att klara det ekonomiskt, samtidigt som mitt jobb påverkar mina studier och orsakar frånvaro, men jag vill studera för att kunna inleda en ny karriärs bana med nya möjligheter.

Personligen försöker jag att inte visa det utåt när jag är stressad eller mår dåligt. För mig är stress ett ord som bara är relaterat till negativa saker. Jag tror att folk runtomkring mig har svårt att märka om jag är mår dåligt, eftersom jag försöker hålla lugnet och positiviteten uppe så långt det går. Detta kan nog också vara en väldigt negativ egenskap, eftersom detta leder till att när jag väl låter allting komma ut blir det för mycket.

Men så som jag känner min kropp och mitt psyke blir jag väldigt frånvarande när jag inombords mår dåligt. Jag är en person som tänker väldigt mycket, och är jag i en situation där jag är ledsen eller mår dåligt börjar jag analysera ännu mera. Det uppstår även koncentrationssvårigheter när jag hamnar här, och det känns som att jag verkligen inte kan hålla i alla trådar på en gång, utan bara vill släppa allting. Det är nästa steg, när jag märker problem börjar jag må dåligt inombords och detta orsakar stress. När det händer vill jag bara sopa alla problem under mattan, och inte behöva tänka på det. Så jag släpper alltså allting, och tar tag i saker och ting igen när jag känner för det.

Rent fysiskt får jag sjukt i kroppen. Jag får sjuka muskler och känner mig stel, lite som att man totalt fryser och stelnar till men det släpper såklart också när stressen har gått över. Jag kan få väldigt hård huvudvärk, och rent ut av sjukt i hela kroppen.

 

 

”folk som lider av psykisk ohälsa, folk som ger upp, svaga människor.”

 

 

Jag har alltså i flera år levt med dold stress, orsakat av diverse saker. Jag ville inte erkänna denna stress eller min psykiska ohälsa, varken för mig själv eller någon annan. För mig var folk som led av psykisk ohälsa, folk som ger upp, svaga människor.  Det enda jag kunde fokusera på konstant var att försöka vara tillräcklig, stark och fortfarande försöka leva upp till och vara den personen som folk kände mig som. Jag har alltid varit en glad och utåtriktad person, att vara ledsen och irriterad var för mig inte normalt. Men tiden gick och jag började märka förändringar i mig själva med jämna mellan rum. Jag ville allt mer vara för mig själv, jag svarade inte när folk försökte kontakta mig, och att vara på platser där det var håll i gång och mycket människor hade en gång i tiden varit det bästa jag visste, men nu var det någonting jag undvek så långt det gick. Jag ville, trots omständigheterna, ensam klara av och gå igenom detta, och komma tillbaka på fötterna, utan att behöva ta stöd eller hjälp av någon annan.

När min psykiska ohälsa var som värst påverkade det mig väldigt negativt. Jag hade väldigt mörka tankar, och såg sällan det positiva i någonting. Jag var trött och hade ingen lust att göra någonting. Allting irriterade mig och detta var inte bara jobbigt för mig själv, utan såklart påverkades även folk omkring mig.

I något skede tog detta över så pass mycket att jag till och med kände enbart rädsla gentemot mig själv, jag var livrädd för mig själv. Jag drömde mardrömmar och hade ibland svårt att skilja på drömmar och verklighet. Jag var även väldigt frånvarande i många situationer, jag levde liksom i min egen värld instängd i en bubbla och folk fick verkligen kämpa ibland för att fånga min uppmärksamhet.  Jag hade verkligen nått toppen av botten kändes det som.

Varje gång jag känner detta komma, försöker jag lugna ner mig och i huvudet sortera tankarna. Kommer stressen orsakad av småsaker försöker jag ställa mig fråga är det värt att gå igenom all den smärta och negativitet som orsakas av stress. Men ibland förekommer situationer som man tyvärr inte kan hantera, och du känner dig totalt överkörd.

Hur detta påverkar mitt beteende kan variera. Men eftersom jag lätt blir väldigt frånvarande, blir jag också väldigt svår att få kontakt med, vilket kan leda till missförstånd när det kommer till kommunikation. Mår jag riktigt dåligt blir jag väldigt lättirriterad och kan lätt agera först och tänka sen, jag säger saker jag inte menar och har en väldig attityd. Jag blir absolut inte våldsam eller aggressiv när jag är i detta tillstånd, utan oftast blir jag mer förlamad än hyper. Jag går på väldigt höga varv inombords och ibland syns det knappt utåt eller på mitt beteende.

 

 

”stressen i mitt personliga liv vet jag att kommer fortsätta, så länge jag inte gör en förändring. ”

 

 

Jag brukar skilja på personlig stress och arbetsstress. Den personliga kan ibland vara väldigt svår att hantera eftersom det är saker som jag själv måste ta tag i för att de skall ske en förändring, medan på jobbet gör jag det med inställningen “det här är bara ett jobb”. Det kan kännas stressigt om det är bråttom på jobbet, men jag vet fortfarande att dessa stressiga stunder är tillfälliga och som kommer att gå över. Medan stressen i mitt personliga liv vet jag att kommer fortsätta, så länge jag inte gör en förändring.

När jag blir stressad samlas det så mycket inom mig, att till sist så bryter det ut. Jag försöker alltid fram och tillbaka argumentera med mig själv och lösa problem och situationer på ett sätt som ja anser bäst. Men ibland känns det ändå som att man tar fel beslut, vilket gör en ännu mer frustrerad. Jag känner mig väldigt hjälplös i stressiga situationer, som tidigare skrivet blir det för mycket och jag tappar kontrollen. Den fysiska värken är också väldigt plågsam och obehaglig. Det värkar i hela kroppen från huvud till tårna, och du känner att all din energi går till att återhämta dig från denna stress, även fast du skulle behöva energin till någonting annat. Jag kan få väldigt hög puls och börjar sedan andas väldigt häftigt. Går det för långt känner jag av att en panikattack är på väg och då finns det ingenting att göra än att vänta att det går över.

 

Idag mår jag så mycket bättre. Jag får rikta tack av hela mitt hjärta till mina nära och kära som har stannat kvar och funnits där. Som fortfarande trott på mig när jag bestämt mig för att ge upp. Att leva med en person som lider av psykisk ohälsa måste vara minst lika jobbigt för omgivningen, som för personen med diagnosen, och dessa personer måste få höra hur viktiga dom är. Min andra halva är såklart den som stöttat mig mest. Alla dagar i vecka, ända sedan dag ett. Jag kallar dig min hjälte och räddare i nöden.

 

 

 

 

Bilden är tagen i Augusti 2018, när jag mådde som sämst. Vad jag vill tillägga är att psykisk ohälsa inte alltid syns utåt. Men märker du att du själv, eller någon i din omgivning inte är sig själv eller mår dåligt. Be om råd och våga söka den hjälp du behöver. Jag skämdes jätte mycket för mitt mående, och jag skämdes för att jag träffade en psykolog. 

Idag är jag så tacksam för att där fanns folk som märkte att mitt tillstånd inte var okej, och uppmanade mig att söka vård. Och du som har gått igenom liknande och känner att du vill dela med av din historia, gör det! Du har chansen att hjälpa så många andra som är vilsna där ute.

Är det någonting du undrar över eller vill fråga. Tveka inte att ta kontakt så svarar jag mer än gärna. Du kan även ta kontakt via “kontaktformuläret” om du vill vara anonym.

 

Sprid kärlek och ta hand om varandra ♡

 

Från tuff ensamvarg, till mer kärleksfull än någonsin

Jag levde singellivet ca 3 år före jag hittade han som jag idag kallar min livs kärlek, andra halva och bästa vän. Jag älskade livet som singel, just där just då, var de det bästa jag visste. Jag hade min 200 cm breda säng för mig själv, jag gjorde precis vad jag ville när jag ville och jag behövde aldrig kompromissa med någon annan om alla dessa vardagliga saker. Jag sökte absolut inte kärleken, jag trivdes i min tillvaro som den var. Trots det plågades jag av den eviga frågan av släkt och vänner “har du inte träffat någon, känns det inte ensamt?”, som att det var något fel på att leva som ensam och som singel. Folk trodde att jag desperat sökte efter någon att leva med, men “ingen ville ha mig”. Vad folk inte förstod var att det hela tiden handlade om att jag helt 100% av min egen vilja valde att inte binda mig och hellre valde att leva för mig själv, för det var det jag ville.

Min starka inställning på att jag var en ensamvarg och trivdes bäst så, och ingen skulle få stoppa mina enorma drömmar vad jag kunde göra med mitt liv. Så helt oförberedd när jag som minst anade det kom just han in i mitt liv, från ingenstans. Dock var det inte riktigt kärlek vid första ögonkastet, nej långt ifrån. Vi umgicks länge i samma umgängeskrets, och snabbt blev vi goda vänner. Det ena leder till det andra, och efter ett tag var vi riktigt goda vänner. Trots detta hade nog båda till en början den inställningen att ingen av oss var den den där förhållande typen, och vi levde våra liv på varsitt håll men umgicks regelbundet.

Det som då händer är att jag småningom fattar mera tycke än vad han gör. Vilket är bland det jobbigaste som kan hända i en sån här situation. När du börjar få känslor för någon, och du tar dig modet att berätta det för personen i fråga, och sen får det bekräftat att dina känslor, tyvärr inte är besvarade. Vad som händer då är att jag blir väldigt osäker i mig själv och tar distans, jag håller mig borta helt enkelt för att det kändes som ett bra alternativ för mig, och för att kunna släppa det. Vi fortsätter umgås i samma umgängeskrets, men vår vänskap är långt ifrån densamma som den en gång var.

Han försöker fortfarande ta kontakt, men han märker nog snabbt att jag är med taggarna ute, och inte vill ha den kontakt med honom vi en gång hade. Men han är visst en envis typ, och fortsätter höra av sig, även om han märker att jag är väldigt skygg. Småningom spricker bubblan och jag tar upp det igen, det som gjorde att vi gled isär. Vi diskuterar ut om saker och ting, vad som egentligen hände, varför det hände, hur vi kände och allt den delen. Dessa dialoger är långa och många. Vi har pratat flera timmar om detta, flera gånger. Ännu i denna dag kan vi ibland börja analysera och fundera, vad som egentligen hände den hösten vi träffades, och varför det inte alltid har varit en dans på rosor.

Men när det kommer till den punkten att man inte mera kan hålla emot, när ingen av oss mera riktigt kan styra våra känslor och vad vi känner för varandra, sprudlar kärleken mer än någonsin. När man bara vet att det är äkta. Jag har flera gånger frågat mig själv om detta verkligen är äkta kärlek, och kan den verkligen vara för evigt. Det finns ingen garanti på kärlek, och det finns heller inga skrivna regler för vad äkta kärlek är. Ingen säger heller att det alltid skulle måste vara kärlek vid första ögonkastet. Men när det bara känns så rätt, är det nog bara att njuta av stunden där och då.

 

     

    love couple happy årsfest älskar dig

    Att det ens är möjligt att fånga så mycket glädje och kärlek på en och samma bild. Nu förstår jag va de menar med en bild säger mer än 1000 ord. ♡

    Vi har ett helt normalt förhållande. Vi har det väldigt bra tillsammans, och vi trivs med varandras närvaro. Vi tjafsar ibland, för att sedan kunna blir sams igen och älska varandra ännu mera. Vårt förhållande är fyllt med så mycket kärlek och glädje, att dessa få tråkiga stunder knappt märks. Jag säger nästan dagligen åt mig själv, ta vara på den här tiden, älska så mycket du hinner och kan, och berätta för din partner hur värdefull han eller hon är. Det slår mig gång på gång när jag säger åt Robin “Jag vill finnas hos dig för alltid”.. ingenting varar för evigt.

    Så snälla, sprid kärlek, ge komplimanger, få komplimanger och bara njut av varje stund du har möjligheten att få spendera med dina nära och kära.

     

    “14.2 Alla hjärtans dag”

    Jag tycker man skall sprida kärlek året om, hela tiden! Alla är värda kärlek i mängder, oberoende vilken dag på året vi lever i. Nu närmar vi ändå en av dom mest kärleks- och chokladfyllda dagarna på året. Jag pratar förstås om Alla Hjärtans Dag, Valentines Day, den fjortonde dagen in i Februari. För mig har alla hjärtans dag dom senaste åren inneburit Ben & Jerry’s och filmmaraton med Bridget Jones, vilket ur min synvinkel också är ett hur bra alternativ som helst till alla hjärtans dag. Dessutom är alla hjärtans dag inte menat endast för par och folk som är kära, det handlar ju om att sprida kärlek åt alla dina nära som du älskar, och göra sånt som får just dig att må bra!

     

    Men om du känner att du vill skämma bort dina nära och kära lite extra, men inte riktigt vet hur du skall göra denna dag så perfekt som möjligt, då skall jag absolut hjälpa dig!
    I samarbete med coolstuff.fi delar jag med mig av mina absolut bästa tips och idéer för honom eller henne, såhär inför alla hjärtans dag.

    Gigantisk Nalle

    Alla flickors dröm. Att vakna upp på alla hjärtans dag med frukost på sängen, rosor och denna gigantiska nalle (med hans parfym på såklart). Här har du 130 cm kärlek som gör att ingenting kan gå fel.

    Marabou Choklad

    Choklad har aldrig svikit någon, det kan ingen säga emot. Så vad kan då vara bättre än 1600 g ren Marabou Choklad på självaste alla hjärtans dag? Frågar ni mig, ingenting. Toppa med rosor för en fullpott!

     

    Prosecco Pong

    Alltså JA JA JA. Det här skulle jag vara överlycklig att få. Dom få gånger jag går ut är det verkligen maxat. Beer Pong är en klassiker, och det spelas hela tiden. Men hur fräckt att spela Prosecco Pong med flickorna före en ute kväll? Yes Please!

    På coolstuff.fi hittar du alltså alla möjliga fina prylar inför vän dagen. Dom har ett superbrett sortiment med maaasssor av saker. Så kika in och kolla om du hittar någonting åt din älskling, eller varför inte åt dig själv? 

     

     

     

    Sprid kärlek och ha det bäst ♡

    Att lämna studielivet bakom sig och bli vuxen påriktigt

     

     

    Ny vecka och nya tag igen en gång, dessutom första veckan i Februari. För mig som säkert även för många andra kändes Januari väldigt långt, och det kändes som att ingenting riktigt gick framåt. Jag har ägnat väldigt mycket tid i Januari åt studieplanering och inlämningsuppgifter. För tillfället kämpar jag febrilt för att ta mina studier framåt eftersom jag länge känt att jag inte riktigt kommer någon vart. 

    Just nu går jag en hel del kurser på distans. och för mig passar dessa typer av kurser ypperligt med tanke på att jag jobbar heltid och samtidigt avlägger examen. Det ger en mera frihet och möjlighet att planera ens eget schema. Vad som dock krävs är att du verkligen har en vilja att avlägga dessa kurser och tar egna initiativ, du måste alltså ha stenkoll på vad du gör. För tillfället går jag ca 10(!) distanskurser, så jag behöver verkligen planera mina veckor för att ha koll på vad som skall göras och när. Mitt tips till distansstuderande är att planera sina veckor väl och ha kontroll över situationen. Ha koll på vad som är gjort och vad som skall göras. Skriv upp inlämningsuppgifter och deadlines för respektive kurser och inlämningsuppgifter. Mitt tips till dig som avlägger många kurser på en gång är att ta inte för stor bit av kakan. Dela upp kurserna och gör några uppgifter åt gången, så att du inte kommer av spåret.

    En helt annan sak jag har tänkt på en hel del senaste tiden. Jag är född 1994 och skall i April fylla 25. Ibland kan jag uppleva att min livssituation just nu är helt knas, och har jag inte har inte har någon aning om någonting. I min bekantskapskrets finn det vänner och bekanta som är i min ålder och redan lever det klassiska “volvo, villa, vovve“-livet. Det finns även vänner och bekanta som med  mycket stor sannolikhet idag har vaknat upp med en ordentlig baksmälla bredvid ett one night stand, som som dom knappast ens kommer ihåg namnet på. Jag känner att jag har lite fastnat där i mellan och vet inte vilket håll jag skall gå åt. Jag har levt studielivet sedan fyra år tillbaka, vilket innebär till 99% att leva efter motton som “livet är en fest” och “You only live once”, och det väl så det ska va när man är studerande.

    Men någon gång kommer väl verkligheten emot en som en käft smäll, och det dag att ta tag i sitt liv. För ungefär 6 månader sen började jag inse att min studietid börjar lida mot sitt slut, och att jag nu måste skaffa mig ett heltids jobb. I samband med det minskade även besöken på diverse studie evenemang, och är just nu i en fas att jag knappt festar alls.  Jag börjar mer och mer känna att ja börjar få någon typ av pensionärs syndrom. 

    Veckoslutet som gick till exempel, vi somnade efter kl. 22 varje kväll, och steg upp runt 9 på morgonen. Tittar vi tillbaka ett år vinglade jag högst antagligen hem från en urspårad efterfest kl 9 på morgonen? Jag saknar studielivet jättemycket ibland, men samtidigt tänker jag att kanske det inte är studielivet i sig, men alla minnen och alla vänner man har hittat på vägen. Och det är väl helt naturligt att detta är minnen man skall bära mig sig resten av sitt liv, men livsstilen i sig måste man också kunna lämna bakom sig, eftersom den inte håller för alltid.

    Är det här vad man kallar att bli vuxen? För mig känns den här meningen “att bli vuxen” är jätte irriterande och flummig. Vad är vuxen?
    Som tidigare skrivet, jag skall fylla 25, och detta är någonting jag blir påmind om konstant av min omgivning, och det verkar vara ett väldigt hypat årtal att fylla. Så vad är det som händer när man fyller 25? Du mister din rätt för ungdomsbiljett på Norwegian, och du har säkert inte missat att du är halv vägs till 50 år, och nu anses du då vara en vuxen person och förebild?  Jag själv får ibland känslan att, lever jag verkligen upp till en 25 årings kriterier? Absolut kan jag uppföra mig beroende på situationen, men ibland känner jag verkligen att jag mentalt ligger på en 5 årings nivå.

     

     

     

    couple goals couple in love
    couple goals couple in love
    couple goals couple in love

    För mig kommer du alltid vara det bästa jag tar med mig från studielivet. 

    SAVE THE DATE!

    Det nya året har knappt börjat, men vem vill inte ha kalender full med en massa toppen evenemang att se fram emot! Jag antar din kalender redan är fylld med heta evenemang som Saaristo Open, Rockfest, Provinssi, Ruisrock, WKND, Rock Off, Flow och allt vad de heter, här kommer ett till som du absolut inte vill missa!

    Höstens hetaste partykryssning Bailupaatti lättar ankare hösten 2019 med halloween tema! Här får du uppleva next level party stämning när en rad fantastiska artister får Bailupaattin och gunga på Östersjöns vågor. Följande artister ansvarar för bästa möjliga partyfiilis, bl.a. Petri Nygård, Portion Boys, Lukas Leon, Aste, Rosvosektori och Ollie. Toppad bland Finlands högst rankade DJs har vi DJ Mista S som ser till att festen även fortsätter enda in på småtimmarna. Vi garanterar superbra fiilis hela dygnet runt!!! Så ta med alla dina vänner på årets mest oförglömliga Halloween party!

    Här kommer lite mera information angående evenemanget. Så save the date och så ses vi i dimman!

     

    Syksyn kuumin bileristeily Bailupaatti nostaa ankkurinsa syksyllä 2019 Halloween teemalla!

    Meininki nousee jälleen nextille levelille kun liuta kirkkaimpia eturivin artisteja saa Bailupaatin keinumaan Itämeren aalloilla. Risteilyn bilemeinigistä vastaa mm. Petri Nygård, Portion Boys, Lukas Leon, Aste, Rosvosektori ja Ollie. Suomen kärki DJ:den joukkoon lukeutuva DJ Mista S pitää huolen siitä, että bileet jatkuvat aamutunneille saakka! Bailupaatin juontajana toimii NRJ:n Iltapäivästä tuttu räiskyvä persoona Alexander Eklund! Luvassa huippumeininkiä ympäri vuorokauden. Kutsu kaverisi tähän tapahtumaan ja ota hänet mukaan taatusti vuoden ikimuistoisimpiin halloween-bileisiin.

    Haluatko mittavia etuja ja alennuksia? Tilaa Bailupaatin uutiskirje ja hyödynnä ennakkovaraajan edut! Uutiskirjeen tilaajana saat ensimmäisten joukossa parhaimmat tarjoukset, pääset nauttimaan vain uutiskirjeen tilaajille suunnatuista ennakkovaraajan eduista, ja varmistat seurueellesi parhaat paikat syksyn ikimuistoisimmalta bileristeilyltä jo hyvissä ajoin ennen yleisen lipunmyynnin alkua!

    ENNAKKOVARAAJAN ETULIPUT
    Myynti ennakkoon uutiskirjeen tilaajille: 5.2.2019.

    YLEINEN MYYNTI
    Yleinen myynti aukeaa ystävänpäivänä: 14.2.2019.

    Puuttuuko sinulta hyttikaveri Bailupaatille? Bailupaatille on saatavilla myös yksittäisiä mies- ja naispaikkoja b-luokan 2 hengen hytteihin.