Select Page

Åkte utan att säga någonting

Jag tog mitt pick och pack och åkte, nämnde det inte till någon. Nej inte så dramatiskt. Men jag gjorde inte destumera reklam över att ja faktiskt var på resa lite spontant under förra helgen. Ni som följer mig på sociala medier som instagram och snapchat borde dock inte ha missat att jag åkte iväg.

Vi hade pratat lite smått inom familjen om en sådan här resa redan tidigare i år och för inte så länge sen slog vi fast ett datum. Jag och familjen. Jag tog ledigt ett par dagar från jobbet för att kunna åka iväg redan på torsdag morgon för att sedan komma hem lördag eftermiddag.

Vi åkte alltså på en mini semester till Gdansk, Polen. Och jag måste redan här säga att jag är så positivt överraskad! Verkligen. Det här kan vara en av dom mest minnesvärda ”wow” situationerna jag har upplevt.

Jag vet inte vart ifrån dessa ”fördomar” eller ”bilder” har uppenbarat sig. Min syn på polen har alltid varit lite halvfattigt, smutsigt fyllt med negativa och arga människor. Även den här gången skulle jag bli bevisad så fel jag hade.

Visst, som i alla länder finns det rikare områden och de mindre rika medelklassområdena. Nu är jag inte alltför bekant med Polen, så att börja peka ut städer och stadsdelar är inte ett alternativ. Dock kunde man ju verkligen märka bara genom att gå några kvarter hit eller dit vilken skillnad det var. Från fina nybyggda hus, till mindre välbehållna. Från en ren och fräsch gågata, till ett nersmutsat kvarter. Ni förstår.

 

 

 

 

 

 Vi åkte alltså från Åboflygfält torsdag, och landade i Gdansk 1 timme och 10 minuter senare, lokal tid. Redan detta kändes ju verkligen skönt, eftersom jag för det mesta har flugit ner till Cali, LA, och då pratar vi 12 timmar i flyg, i sträck. Följande steg var en ca 40 minuters bussresa in till stan. Lätt, behändigt och framför allt billigt!

Väl inne i stan valde vi direkt att smyga in på ett köpcentrum som låg passligt nära. Eftersom vi inte reste med något större bagage, hade vi heller inga större mängder att gå och släpa på. Vi gick runt en stund och beundrare i skylfönstren, medvetna om att vi inte kommer få hem destumera saker, hur mycket man än hade velat shoppa loss. Vi stannade även för att äta middag här eftersom vi alla vi det här laget hade hunnit bli väldigt energilösa efter allt resande hela dagen.  

 

Vi fortsatte småningom gå mot hotellet som vi hade på några kilometers avstånd. Vi gick längs en gå gata hela vägen, vilken kändes väldigt tryggt när man var väldigt obekant med trafiken. Vi lever ännu bara i Mars vilket betyder att de fortfarande inte riktigt är terrassväder. Längs gågatan fanns det dock massor med mysiga pubar och små barer med uteterrass. Många av dessa hade även värmelampor utspridda och filtar för att göra det mer behagligt. Kan tänka mig att dessa är riktigt mysiga mer in mot våren när även kvällarna och nätterna är varma och ljusa.

Väl framme på hotellet blir vi väldigt väl bemötta, och i det här skedet börjar ju verkligen alla mina fördomar ha släppt redan. Hotellet är superfräscht och jag är verkligen helt ”blown away”. I entrén möts vi av väldigt mörka, men fortfarande stiliga färger på möbler och inredning.

På första våningen finns alltså receptionen, en liten bar samt hotellets restaurang. Möjlighet att så sig ner och softa i en stor mjuk fåtölj finns också. Det finns diverse utplacerade iPads som finns till hotellgästernas förfogande.

Den fräscha glashissen kommer att ta oss upp till sjätte våningen där våra två bokade rum finns placerade nere i slutet av en upplyst lång korridor i ljusbeige färg. Vi har fått rummen precis intill varandra, föräldrarna i ett och barnen i ett. Detta innebär såklart att jag och mina småsyskon ska få ha en riktigt sleepover, bara vi.

 

Dessa två dagar består av massor av mys med familjen, lite shopping familjens tjejer emellan, god mat och den där lyxiga känslan man får när man bor på hotell. Vi hinner även såklart på lite sightseeing, se Gdansk på över 50 meters höjd samt uppleva en helkväll med Mexikanskt tema.

 

Jag kommer absolut att visa er mer bilder i ett annat inlägg. Det kommer även ett inlägg med lite porträttbilder vi hann knäppa. Kommer även dela med mig av mina bästa tips för dig som vill eller har planer att åkta till Polen. Så stay tuned!

TÄVLING

(i samarbete med coolstuff.fi)

 

 

Det har blivit dags!  Vi skall äntligen fira 2000 följare på Instagram samt en blogg som växer med raketfart!  Stort tack till er alla som följer mig och uppskattar det jag gör. Detta vill jag såklart fira med er, eftersom det är tack vare er jag får all min motivation att göra det jag gör och det jag gillar, och får viljan att komma längre hela tiden.

Som tack för all kärlek och support, tänker jag nu dela ut ett presentkort, värt 50€! Tävlingen är alltså i samarbete med coolstuff.fi. Detta är sajt med alla möjliga häftiga prylar till mamma, pappa, honom, henne eller varför inte till dig själv?

Du kan kolla in deras sida HÄR

 

 

TÄVLINGEN

 

Reglerna är enkla, och du behöver endast följa ett par steg.

1. Gilla inlägget på Facebook! (Se nedan)
2. Gilla Facebook-sidan Angelica Sofia Berg (Klicka här!)
3. Kommentera inlägget med att avsluta följande mening ”En pryl jag har hemma som jag aldrig skulle göra mig av med är…” motivera gärna även varför.

Tävlingen avslutas den 31.3 kl. 21.00. Vinnaren kontaktas personligen via Facebook Messenger och presenteras även i ett nytt inlägg måndag den 1 april.

Denna tävling är inte sponsrad, organiserad eller administrerad av Facebook.

 

 

Söndag

Även om söndagen är väldigt tätt intill måndag, älskar jag verkligen söndagar. Ni som följt mig sedan tidigare vet att jag har jobbat på båtarna så gott som hela mitt arbetsliv. Vissa av er vet vad sjömanslivet innebär, vissa inte. Kortfattat, du jobbar alltså ett pass som kan vara 7/7, 8/8, 10/10 och så vidare. Du är alltså ett visst antal dagar ombord, och är då även samma mängd dagar hemma på ledig vecka. Om du är fastanställd.

Jag var aldrig fastanställd, och hade under mina år endast ett fåtal längre arbetskontrakt. Detta innebar att jag ofta var fler dagar ombord, än vad jag var hemma. Eftersom mängden arbete för en vikarie aldrig kunde garanteras eller var regelbundet, behövde du tacka ja till så gott som alla pass du blev erbjuden.

 

”på kvällarna under ledig vecka kunde jag dricka en hel flaska vin utan problem, själv.”

För mig existerade inte veckodagar eller helgdagar. Jag var på jobb, eller så var jag ledig. Även bytesdagarna kunde variera. Detta gjorde att jag ibland inte hade någon aning vilken veckodag vi levde i. Jag kunde leva lördag mitt i veckan, för att sedan känna ”söndagsångest” på en fredag.

Jag kände heller aldrig att jag levde ens lite rutinerat. Jag kunde aldrig ha inplanerat en viss sak som skulle göras återkommande på samma dag, exakt samma klockslag. För jag visste aldrig när jag skulle komma att åka iväg på jobb. I den stunden när jag började min karriär på båtarna var jag justfylld 18 år. I den perioden i livet hörde det även till att man skulle leva lite spontant och oplanerat. Det var liksom kul när det hände grejer lite hela tiden och det var fart på.

Men ju äldre jag blir, känner jag mer och mer längtan efter rutiner och ordning. I dag känner jag inte mera behovet av det där spontana, helt okontrollerade livet. Jag saknar inte att vara hemma en vecka när alla mina vänner lever ett ”normalt” liv. Jag saknar inte att gå och vara totalt utmattad både psykiskt och fysiskt minst 6 månader om året, när du är ombord. Jag saknar inte heller det som, när jag som 18 åring började jobba, lockade. De billiga nikotinprodukterna och spriten.

Efter att jag gick iland hösten 2018 har jag inte bara blivit psykiskt stabil igen.  Jag har blivit nikotinfri och även dragit ner på konsumtionen av alkohol, radikalt. Tidigare rökte jag ca två cigarettaskar i dagen, och på kvällarna under ledig vecka kunde jag dricka en hel flaska vin utan problem, själv. Jag blir illamående bara av att skriva dessa rader.

 

”att hitta ett jobb som passar dig bäst.”

 

Att jobba på kryssningsfartyg är någonting som är väldigt krävande, och det krävs en viss typ av person för att klara av det. Det är ett väldigt hektiskt jobb, och det är inte bara jobbet du skall klara av. Du skall även kunna anpassa dig efter denna väldigt speciella livsstil. När man även börjar jobba som väldigt ung, har man kanske heller inte några speciella framtidsplaner. Och som tidigare skrivet lever man väldigt spontant utan förväntningar.

Det är även upp till var och en som person, att hitta ett jobb som passar dig bäst. Det är väldigt många faktorer som spelar roll när man skall välja sin karriär och vad man vill jobba med.  När jag märkte att jag började tvivla på min arbetslivssituation, kände jag att jag behövde göra någonting åt saken. Det var inget lätt beslut, och det var aldrig en självklarhet att jag verkligen skulle sluta. Vad jag behövde göra var att skriva en lista. Här började jag analysera i diverse aspekter kring min situation.

Vad vill jag? Hur trivs jag? Hur mår jag? Känns det bra att åka till jobbet? Trivs jag på jobbet? Lön? Framtid? Karriär? Studier? Familj? Kärleken? Orkar jag? Hur mår jag? Psykiskohälsa? Utmattad? Trött? Gynnar det här jobbet mig? Vad får jag ut av mitt arbete? Hur utvecklas jag? Kan jag göra någonting bättre?

Dom frågorna, och minst tusen frågor till ställde jag mig själv. Ni förstår, många var verkligen inte lätta att svara på. Jag skapade en lista med positivt, och negativt. När jag märkte att det lades mer och mera vikt på den negativa sidan, insåg jag att det här jobbet kanske inte var det ultimata för mig, just nu.

 

Det har inte varit lätt. Och i början var det väldigt svårt för mig att släppa taget till hundra procent. Och även idag kan jag känna att jag inte riktigt kan släppa taget om mitt förra jobb. Jag vikarierar fortfarande ibland, och ställer upp något veckoslut nu och då. Jag försöker dock hela tiden intala mig själv att jag behöver inte göra det, om jag inte vill. Men eftersom det någonstans där bak är så pass inpräntat att jag måste åka på jobb för att klara mig ekonomiskt. Jag har inte riktigt förstått att jag nu får lön, även om jag är iland.

 

”vänner för livet.”

 

Någonstans på vägen kommer ändå livet att forma sig, och det är då du ställs framför beslut som du måste överväga, vad passar mig? Jag måste inflika att jag aldrig ångrar att jag jobbade på båtarna, och jag säger heller inte, att jag aldrig kommer gå tillbaka. Det är någonting som tiden får visa. Även i skrivande stund finns det absolut några saker jag kan sakna med mitt förra jobb, och det är absolut mina kolleger. Jag har verkligen haft chansen att få träffa så otroligt många fina personer och fått massor med nya vänner på vägen. Några jag även hoppas kan vara vänner för livet.

 

 

Det var under den sena söndagsfrukosten idag, som jag satt och fundera på detta. Jag satt och såg på Robin och tänkte för mig själv. Jag borde verkligen vara tacksam för att jag får vakna varje morgon bredvid honom. Vilket jag också är! Att jag får njuta av dom här underbara söndagsmorgnarna, om och om igen. Att varje kväll kunna dela med oss, och prata om hur dagen har varit. Sådant som man bara kunde drömma om tidigare.

Det är viktigt att komma ihåg att ett jobb är fortfarande bara ett jobb. Även i dagens läge om vi människor verkligen utsätts för väldigt hård press när det kommer till jobb. Men bristen på jobb och arbetsplatser är absolut inte så hög att någon skall behöva gå till ett jobb man inte trivs med, eller som får en att må dåligt. Alla har möjligheten att hitta ett jobb som passar en som person, och ens livssituation.

 

Så här inledde vi vår söndag idag, så som alla andra söndagar. Så mysigt ♡