Fredagen den 20 september 2019 kommer vara en väldigt speciell dag som jag kommer minnas för alltid. Det var dagen då två skulle bli tre.

 

En dröm jag har haft så länge jag kan minnas har äntligen blivit sann. Jag har verkligen alltid gått och drömt om detta och bara väntat på att det skall bli det perfekta tillfället. Dock på grund av diverse opassande livssituationer har det aldrig varit möjligt för mig att uppfylla denna dröm. Mitt liv har alltid varit väldigt hektiskt och spontant, fullt upp hela tiden med studier, jobb och vänner.

Nu börjar allting lugna ner sig småningom, och jag börjar känna att jag verkligen är redo att ”settle down” så småningom. Det finns delade åsikter om allting, och många har påpekat att när jag nu tagit detta beslut är jag väldigt bunden. För mig låter detta obehagligt, det låter som att mitt liv slutar här och nu eftersom jag tagit detta beslut.

Nu är det slut på festandet, nu är det slut på resande, nu är det slut på sovmorgnar. Detta är några av de många kommentarer jag fått. Jag är villig att ge upp allt detta, utan problem. Vi festar väldigt få gånger om året numera. Både jag och Robin känner att vi mer och mer börjar växa ifrån redlösa fyllor, sömnlösa nätter och hela ”dagen efter-processen”.

Numera föredrar vi lugna hemmakvällar med god mat och kanske något glas vin nu och då. Vi trivs i varandras sällskap, och behöver inte vara omringade av en massa människor hela tiden. Rest har jag gjort så länge jag kan minnas. Jag var hela 4 år är jag åkte till California, USA, för första gången. Sedan dess har jag besökte USA ett flertal gånger, och även andra länder. Jag får verkligen igen en gång tacka min mamma för att hon gjort det möjligt för mig att resa och se världen. Det har verkligen haft stor inverkan på vem jag är idag.

 

” Det är ingen som kan peka finger

och bestämma hur du ska leva.”

 

Alla människor har olika drömmar, mål och syner på livet. Ena vill leva si, och andra vill leva så. Alla val och livsstilar är individuella, och det är endast du som kan skapa din egen syn på livet, hur du vill leva. Vissa väljer att leva ensamma för att de trivs så, vissa vill bilda stor familj, vissa reser och andra kanske satsar på karriär. Det är ingen som kan peka finger och bestämma hur du ska leva.

Förr att jag alltid varit väldigt säker på att jag i framtiden vill resa och se världen, kanske lite hjärntvättad av mamma? Mycket möjligt. Det var vad jag ville i alla fall. Jag hade även en dröm att bli flygvärdinna, och därmed kunna göra karriär och resa samtidigt, helt perfekt eller hur?

Mitt reseintresse har inte försvunnit helt, det vill jag inte påstå, men jag börjar ändå mer och mer inse att jag kanske brås på pappa. Och därmed skulle jag nog vilja kalla mig själv lite av en ”hemmaråtta”. Jag har sett och upplevt en hel del vill jag påstå och börjar nu inse hur skönt det verkligen är att bara vara hemma, verkligen borta bra men hemma bäst. Jag ljuger inte när jag säger att jag alltid kan känna någon form av hemlängtan, varje gång vi åker någonstans.

 

”…den klassiska familjedrömmen”

 

För att nu komma till saken, äntligen kan vi bocka av 1 av 3 V: na. Två har blivit tre och VI HAR SKAFFAT VOVVE! Kan knappt förstå att det är verkligen är sant. Kan erkänna att jag ibland faktiskt kan föreställa mig den klassiska familjedrömmen med bra jobb, barn och egnahemshus, för att sedan toppa med kanske en segelbåt och någon sommarvilla någonstans. Nåväl, man kan alltid drömma. Tillsvidare blir det nog att vänta för att eventuellt någon gång i framtiden kunna ha de så kallade ”3 V:na”, VOLVO, VILLA, VOVVE.

Det pirrar i hela kroppen och jag skulle kunna skrika av lycka.  Fortfarande kan ja uppleva känslan att detta inte är på riktigt, att vi bara lånat honom och snart skall lämna tillbaka honom. Tänk att han är bara vår. Kommer berätta mera i ett annat inlägg om hela processen hur allting har gått till, enda från valet av ras till att hur det gått fram till nu. Tills dess bjuder jag på dessa underbara bilder på vår alldeles underbara lilla kille, Winston. Välkommen hem älskling.