Select Page

Det var i februari 2015 som jag tog mitt beslut, mitt beslut att återvända till skolbänken. Jag hade länge funderat fram och tillbaka om och vad jag ville studera. Under hösten 2014 kände jag att restaurangbranschen inte är en bransch jag vill stanna i föralltid. Jag ångrar aldrig min tid i branschen, jag har verkligen lärt mig massor om allt möjligt, lärt mig om mig själv, lärt mig om andra och så vidare.

Någonstans kände jag dock att några av de kunskaper och egenskaper jag besitter inte riktigt kom till användning inom det yrket jag hade. Jag var förstås långt ifrån redo att bara kliva rakt ut i det okända och välja en ny bransch på må få, med endast egenlärda baskunskaper.

 

 

 

 

Februari 2015, det var här jag valde att börja studera. Sagt och gjort, jag skicka jag iväg ansökan och i mitten av sommaren fick jag beskedet att jag blivit antagen. I augusti samma år var jag tillbaka på skolbänken. Den här gången med en lite annan syn på studier och att studera. Tidigare hade studierna känts så påtvingade, men den här gången valde jag att studera av egen vilja och det var ingen som tvingade mig.

Jag har aldrig varit någon stjärna i skolan, jag har ofta haft det svårt och tungt och varit väldigt omotiverad.  Mycket frånvaro och dåliga vitsord. Jag har trots motgångarna klarat det, och klarat mig igenom varenda skola jag har gått i hittills. Ibland har jag verkligen snubblat över mållinjen med nöd och näppe, men fortfarande fick det mig att känna mig som en vinnare. Jag kunde vara stolt över mig själv.

”Du fick inte alltid den hjälp du behövde,eller det stöd du hade velat ha, om det inte fanns svart på vitt ett behov.”

 

 

Orden ”Du kan om du vill, du måste bara orka”. Jag känner inte alltid att jag har blivit rättvist behandlad under min studietid. I högstadiet var vi minst 400 elever totalt i hela skolan, parallellklasserna kunde vara runt 6 stycken, och vi var runt 30 elever på varje klass, med en lärare. Det måste ha varit långt ifrån lätt för en lärare, men som elev kände man sig även väldigt liten. Du fick inte alltid den hjälp du behövde, eller det stöd du hade velat ha, om det inte fanns svart på vitt ett behov.

Mina första år i skolan någonsin, alltså vid 6–7 års åldern, gick jag i en skola med ett elevantal på totalt 35 stycken. Ja du läste rätt, vi var alltså lika många elever i hela skolan, som vi skulle komma att vara på en hel klass i min nästa skola. Jag var van vid att få hjälp när jag kände att det behövdes. Vi hade mycket grupparbeten och diskuterade, det var roligt att gå till skolan.

När jag sedan på grund av familjeskäl kom att flytta till en mer än 10 gånger större skola förändrades allting. Jag funderar ibland hur allting hade sett ut om jag hade gått färdigt min grundskola i min första skola. Hade mina betyg sett bättre ut? Hade jag varit mer motiverade? Var hade jag varit idag? Man kan inte ändra på det som hänt, och jag är en person försöker att inte grubbla på det som varit, utan fokuserar istället på det jag har framför.

Jag känner väl fortfarande att jag har klarar mig rätt så bra i livet, trots dåliga betyg, frånvaron och allt det där. Jag har alltid tyckt om att prestera bra i arbetslivet, och har alltid haft mera intresse för de praktiska ämnena, än de teoretiska. Därför har jag alltid tänkt att om inte den teoretiska delen, skolan, tentamina etc. går hem, så kan jag i alla fall försöka samla på mig kunskap genom praktiker och arbetslivet.

Och så har jag även gjort, jag har redan i tidig ålder haft mitt första jobb. Mitt första sommarjobb hade jag som 14 åring, och har inte varit arbetslös en enda sommar sedan dess. Jag har bland annat jobbat på Citymarket, S-kedjans ABC och Neste. Tack vare mitt engagemang redan som ung, har jag i dag varit i arbetslivet i över 10 år, och har en relativt bra CV.

 

 

”Jag förlåter mig själv…”

Trots att jag började studera, så slutade jag aldrig jobba. Mina arbetspass ombord på båtarna blev betydligt kortare, men däremot hamnade jag jobba mer ofta. Eftersom jag var van med en inkomst, fanns det inte på kartan att jag skulle börja leva på endast FPA:s stöd. Jag var för bekväm i min inkomst och jag ville ju heller inte ta farväl av mina arbetskamrater helt och hållet.

Så jag valde att fortsätta jobba i nästan samma takt som tidigare, men nu, även som heltidsstuderande. Det har inte alltid varit lätt, och jag har många gånger tänkt ge upp. Men någonstans inombords finns någon slags kämpaglöd som säger att det bara är att bita ihop, det kommer att bli bra.

Jag motiverar mig själv med att tänka att, det kommer betala tillbaka sig, för eller senare. Det kommer garanterat vara värt det när jag en dag blir färdig och har betyget i handen. Då kan jag börja satsa på min karriär, på riktigt. Att bli färdig i utsatt tid hade eventuellt fungerat, men jag kände att jag inte vill göra någonting slarvig och halvfärdigt, endast för att bli utexaminerad i tid. Jag kände att det får ta den tid det behöver, men jag vill utföra det som ännu är ogjort så bra som möjligt.

Dåligt samvete för att jag inte blev klar i utsatt tid, nej. Jag har jobbat under hela min studietid, vilket såklart har påverkat mina studier en hel del. Jag förlåter mig själv för att jag inte blev klar i tid, eftersom endast jag vet hur min kropp känner och vad den klarar av. Hade jag enbart gått hemma, inte gjort någonting, inte haft någonting annat än endast skolan att fokusera på, men inte heller då blivit klar i utsatt tid, hade jag nog varit besviken.

Just nu gör jag mitt bästa för att kunna avsluta resterande kurser samt slutföra mitt examensarbete och få mitt betyg. Tack vare att jag även tog beslutet att byta jobb förra sommaren, har jag idag ett välplanerat schema. Ett nytt schema varje vecka som jag följer så strikt som möjligt för att uppnå mina mål. Ibland känns det lättare, ibland tyngre, men jag har inte gett upp, och kommer inte göra det heller.

 

För övrigt önskar jag er alla en underbar valborg. Vi har lite planer inför valborg var vi hittar på ett och annat. Vill du följa med och se vad vi har för oss, följ mig på sociala medier för regelbunden uppdatering. Du kommer till mina kanaler här:

 

 

 

 

 

angelicasofiaberg.se, instagram,

För övrigt önskar jag er alla en helt underbar valborg! Ta hand om varandra, och sprid kärlek ♡