Select Page

Trodde jag aldrig mer skulle stiga upp (1/2)

Vet inte riktigt hur jag skall börjar. Jag känner enormt många känslor just nu. Allt från glädje till rädsla, tacksamhet och panik. Låt mig ta det hela från början.

I ett av mina tidigare inlägg skrev jag om vårt vändagsfirande med familjen. En hel dag i skidbacken och övernattning i en stuga på området. Detta veckoslut väckte iver i så gott som hela familjen, och snabbt skulle vi börja jaga skidutrustning, eftersom detta absolut inte skulle bli vår sista skidutflykt.

 

”Lördagen den 23 februari, äntligen.”

 

Både jag och Robin kunde knappt vänta tills vi skulle hitta en alldeles egen skidutrustning åt mig, så att vi kunde åka iväg och skida igen. Efter bara två dagars letande, ägde jag ett par slalomskidor. Nu var det bara att leta diverse tillbehör för att göra hela skidutrustningen komplett.

Lördagen den 23 februari, äntligen. Två unga vuxna människor, med en iver lik som två barn på julafton. Vi hade inplanerat en hel dag i backen, bara vi två. Det var tidig väckning och vi inledde dagen med en rejäl frukost. Vi hade sett fram emot den här dagen hela veckan. All utrustning hade vi ställt fram kvällen innan så vi skulle spara tid på morgonen. Snart hade vi packat allting in i bilen och vi åkte nöjda och glada iväg mot Vichtis. Vid detta tillfället helt omedvetna om vad som hända skall.

Vi kommer fram till Ski Resorten och möts av en parkeringsplats med ett hav av bilar. Backarna är fulla med människor. Man kan verkligen se att de är sportlovsvecka. Snabbt får vi ut vår rustning ur bilen och är klara för att ladda våra hiss kort. Vi båda var verkligen ivriga att bara komma upp i backen. Det är väldigt lång kö, men det löper på snabbt.

 

Eftersom jag själv har jobbat länge inom kundservice kan det verkligen vara väldigt känslig när det kommer till, hur man blir behandlad som kund. I kassan sitter en äldre dam som endera har en riktigt dålig dag, eller som bara har valt fel bransch. Tänker inte gå destumera in på detaljer.

Vi betalar och går där i från. Detta får dock mig och koka enormt mycket. I vanliga fall skulle en människa bara släppa det som hänt, och gå vidare. Men bir jag illa behandlad som kund brukar jag allt som oftast även göra personen i fråga väl medveten om saken. För att jag nu skall få lugn och ro känner jag att jag behöver gå och redan upp det som nyss hände med damen i kassan.

Sagt och gjort, jag samlar mig och går fram till personen i fråga för och berätta hur jag tycker och tänkte. Fortfarande lugnt och sakligt förklarar jag vad jag tyckte var fel, och hon värkar förstå mig. I jämförelse med vad som sen ska hända, är det här en riktigt strunt sak.

Jag lugnar ner mig och sopar det som hände under mattan. Jag har ju trots allt konfronterat damen, och hon bad om ursäkt för sitt beteende. Nu kan jag fortsätta och fokusera på det vi hade kommit hit för. Åka slalom och ha roligt, jag och Robin. Snabbt är vi igång och vi tar liften upp. Vi åker i lugn takt ner för att jag skall få känna efter hur min nya utrustning känns. Vi hinner ta liften upp en andra gång. Vi har åkt i ungefär 20 minuter.

 

”Jag tror mitt huvud skall explodera i tusen bitar. Är ja ens i liv? Lever jag? Jag känner hur det värker i hela kroppen. Varför kan jag inte röra mig? Jag vill stiga upp, men varför går det inte? Jag fryser. Jag rör på mig, men inte av egna krafter. Folk pratar med mig, folk försöker få kontakt med mig. Allt ljud är så dovt, jag kan inte höra ett ord tydlig vad dom säger. Jag vill så gärna få någonting sagt, men jag får inte ut ett ord. Jag vet inte vad jag skall säga, men o andra sidan, kan jag inte heller prata.”

slalomolycka, sjukhus, nära döden,
slalomolycka, sjukhus, nära döden,

”Jag kan inte komma ihåg hela händelsen, men en del av den. Jag har blivit berättad i efterhand vad som hände.”

 

 

 

För mig är händelseförloppet väldigt suddig. Jag kan inte komma ihåg hela händelsen, men en del av den. Jag har blivit berättad i efterhand vad som hände. Vi kommer alltså upp en andra gång i liften. Jag säger åt Robin att jag behöver justera på mina skidor. Vi kommer överens om att vi stannar och fixar detta, bara vi kommer upp i backen.

 

Jag faller ihop på marken, medvetslös. Det händer så mycket på en gång. Det som känns som fem minuter, motsvarar en timme. Jag har landat med ansiktet i snön. Människor stannar för att hjälpa, såväl personal som andra åkaren. Dom vänder mig på rygg, kollar att jag andas och söker efter puls.  Dom märker att jag andas, och även jag själv märker att jag andas. Dom ber mig öppna ögonen. Men jag förstår inte. Jag öppnar ögonen och ser bara ljus, är det så här det ska vara? Jag ifrågasätter fortfarande situationen, och tänker det värsta. Kanske bara bäst att sätta ögonen fast, det kändes bäst så.

 

”Jag är trött, jag vill bara sova. Varför får jag inte bara stänga ögonen. Det starka ljuset gör så att det svider i mina ögon. Jag har fortfarande svår att skilja på dröm och verklighet. Samtidigt som jag känner en enorm smärta i hela kroppen, känner jag mig helt förlamad. Jag har inga krafter alls.”

 

Räddningspersonalen är på väg. Under tiden för personal ner mig från toppen av backen, ner till parkeringen. Ambulansen har inte ännu kommit. Vi får vänta en stund. Fortfarande känner jag min trött och helt iskall. Jag kan inte riktigt tänka klart och har svårt att förstå vad det var som hade hänt. Robin håller om mig, han pratar med sin lugna röst, och bara kramar om mig. Han ställer frågor, men jag är för utmattad för att få fram svar. Han kramar mig ännu hårdare.

 

Snart är ambulansen på plats. Dom genomgår en allmän kontroll och berättar kort efter att jag måste till sjukhus. På vägen till sjukhuset känns det lite bättre. Robin finns där hela tiden. Vid det här laget har jag ingen aning om vad klockan är, eller ens ett hum om någon tidsperiod.

Solen börjar sakta komma fram. Jag kommer ihåg hur vi pratade med Robin tidigare om att vi hade hoppats på soligt och fint väder. När vi kom till backen var det halvmulet, men nu började solen skina. Jag hade ångest, jag var ledsen. Jag kände att vad som än hade hänt, hade jag svikit Robin och förstört hans dag. Jag kände mig som en börda och bara till besvär.

”under samtalen gråter jag, mest på grund av all smärta jag känner. Men även på grund av alla andra tankar som snurrar i huvudet. Tankar om hur otroligt illa allt hade kunnat sluta.”

 

Vi kommer in till sjukhuset. Folk stirrar på mig. Så där som när folk försöker titta lite diskret men totalt misslyckas, och det verkligen märks att folk glor på en. Det värkte i hela mitt huvud, mest i pannan. Jag var ju fullt medveten om att jag hade fått någon typ av kosmetisk skada. Vid det här laget hade jag inte sett mig i spegeln, och valde att heller inte göra det.

Personalen säger att jag kommer måsta stanna kvar, men tyvärr får inga anhöriga stanna. Vi ser på varandra, och jag ser rädslan i Robins ögon. Skall han måsta åka hem och vara ovetande om vad som händer? Jag kramar om honom, och bara några sekunder senare säger vi hejdå.

Väl inne på sjukhuset får jag ett rum och en säng. Ingenting annat. Med mig har jag två sjuksköterskor som övervakar mig. Jag lägger mig i sängen, fortfarande med alla ytterkläder på. Jag är fortfarande helt skakig och fryser.

Dom tar några tester på mig och säger att jag nu skall vila. Äntlige ska jag få sova. Det tar inte länge så har jag en läkare hos mig. Läkaren frågar hur jag mår och gör diverse tester på mig. Jag får medicin och hon ber mig fortsätta vila.

Före jag somnar ringer jag hem. Jag ringer till pappa och berättar om händelsen, under samtalen gråter jag, mest på grund av all smärta jag känner. Men även på grund av alla andra tankar som snurrar i huvudet. Tankar om hur otroligt illa allt hade kunnat sluta.

 

Redan samma kväll får jag åka hem. Jag är fortfarande i ett visst chocktillstånd och har otroligt ont i hela kroppen. Väl hemma samma kväll, helt utmattad efter allting, somnar jag i armarna på Robin.

 

 

 Jag kommer att avrunda inlägget här för att det inte skall bli för långt. I nästa inlägg kommer jag berätta mera om vad som har hänt, och hur jag tänker kring händelsen. Kan informera att jag i dagsläget är relativt okej efter olyckan, och återhämtar mig med god fart.

Comeback i skidbacken + Vändagsmys

Redan onsdag och halva veckan har gått. Älskar verkligen känslan när dagarna verkligen bara flyger förbi och vi går med enorma steg mot våren. Det må vara februari fortfarande, men jag får verkligen mer och mer vårkänsla för varje dag som går.

Trots att vi nu går mot plusgrader och bara vägar, är det nu man skall ta vara på dom sista vinterdagarna. Jag har ju nämnt det tidigare att jag verkligen inte hurrar över vinteraktivitet och köld. Slalomåkning har varit min största fiende, och jag går inte ut om ja inte behöver. Men ack så fel inställning jag har haft.

Mamma ringde mig alltså för någon vecka sen och frågade om vi hade några planer till vän dagen. Vi hade velat lite fram och tillbaka om vad vi skulle hitta på under helgen, och det lutade mot en hotellnatt på något mysigt hotell i närheten eller ett veckoslut i Stockholm.

Vi var ändå lite osäkra vad vi skulle göra och behövde börja bestämma oss så snart som möjligt. Då kommer mamma som en räddare i nöden med sin idé. Hon kom med förslaget att vi hela familjen skulle spendera en hel dag i Meri Teijo Ski Resort, och sedan övernatta i en hyrstuga, knappt 1 km från skidbackarna.

Vi nappade direkt och tyckte det här lät så mysigt. Dessutom passade det perfekt eftersom verkligen hela familjen hade ledigt och möjlighet att komma med. Vi kombinerade även denna trip med att stanna i Ekenäs från fredag till lördag för att spendera lite quality-time, och åkte sedan vidare mot Teijo på lördag morgon.

couple, skiresort, valentinesday, vändag, meriteijo, mathildedal, salo, hotel

Jag har som sagt varit väldigt skeptisk mot skidåkning och dylika vinteraktiviteter. När man gick i grundskola var det ju några gånger i året som det ordnades ute dagar i skidbacken, och det är ungefär min erfarenhet av slalomåkning. Jag har alltså aldrig riktigt sett det som en kul grej, och resten av familjen har inte heller riktigt varit så intresserade. Robin är van skidåkare från tidigare, så för honom var det ju en självklarhet att vi ska upp i backen.

Sagt och gjort. Spontana samt lite små envisa som vi hela högen är hyr vi skidutrustning åt hela familjen samt liftkort till en hel eftermiddag. Det var några gånger som tanken slog mig, är det är verkligen en bra idé? Snabbt hade alla fått sin utrustning, och inte långt där efter var vi uppe i backen.

Till min, men även dom andras förvåning, var detta riktigt kul. Relativt snabbt greppar vi grunderna, och konstaterar att har man en gång åkt slalom, sitter no kunskapen i. Kan jämföras med, ite som när man lär sig cykla.

Vi fortsätter åka hela eftermiddagen, och tyvärr går tiden allt för fort när man har roligt. Tror vi alla var lite småbesvikna när lampljuset i backarna tonas ner, och det var dags att avsluta. Snart är det helt tomt på området.

Vi åkte tillbaka till stugan där vi lämnat våra saker och tänder på bastun, samt grillen. Att få ta en varm dusch och krypa ner i sina mysigaste kläder efter en hel dag ute måste vara bland det skönaste som finns. Kvällen avrundar vi med god mat och film på tv. Hela familjen var nog väldigt utmattade efter en hel dag fylld med aktivitet och nya utmaningar. Det tog inte länge så sov hela högen.

På morgonen vaknar vi pigga och utvilad, men samtidigt besvikna över att vi efter bara en natt skall packa väskorna i bilen och åka hem igen. Tror vi alla blev riktigt positivt överraskade av såväl skidandet men även hur mysig denna stuga var. Vi alla var överens om att vi definitivt kommer tillbaka någon gång. Med tanke på hur ivriga vi alla blev efter denna dag i backen började vi direkt kolla på datum när vi alla kunde ha möjlighet att samlas igen. Mamma kom med några förslag och både jag och Robin kände att vi absolut kunde tänka oss att åka iväg ett veckoslut ännu före säsongen är över.

Eftersom vi var så positivt överraskade som vi var av detta veckoslut, började vi på skoj direkt vi kom hem kalkylera och jämföra priser på skidutrustning. Att hyra skidutrustning om man endast skidar någon gång nu och då är helt okej. Men redan om man åker lite flera gånger under en säsong, kan det vara lönsamt att kolla på en egen skidutrustning. Och eftersom vi kom fram till att detta definitivt inte var sista gången, slog vi fast, och köpte en utrustning. Så efter ca 10 års paus från skidande, var jag upp i backen en eftermiddag, och 2 dagar senare äger jag min egen skidutrustning. Snacka om spontant?

Så nu siktar vi på att ännu kunna åka några veckoslut fören säsongen är över, och hoppeligen även kunna spenderar ett veckoslut fyllt med skidåkande och mys med hela familjen. I mars kommer Robin att åka till Tahko Ski Resort men då åker vi med resten av familjen på andra äventyr.

couple, skiresort, valentinesday, vändag, meriteijo, mathildedal, salo, hotel

 

Hoppas ni alla får ett helt underbart sportlov med mycket aktiviteter och kvalitetstid med era nära och kära. Sprid kärlek, och ta hand om varandra!

Vardagslyxet alla behöver

Alltså JA JA JA! Äntligen! Jag har ända sedan jag hörde att tjänst existerar verkligen varit så besviken att den inte gått att beställa till Finland. Har sett recensioner om detta överallt på sociala medier och bara hört positivt. Men att få produkten till Finland har tyvärr varit omöjligt. Det var i slutet av 2018 som jag hörde svaga rykten om att tjänsten eventuellt skulle komma till Finland. Och gissa vad? I Januari fick jag reda på att min önskan hat gått i uppfyllelse och tjänsten går nu även att få i Finland. Jag blev så överlycklig när jag hörde detta.  Låt mig nu presentera er ett stycke ren och skär, materiell lycka.

 

 

 

 

Min vän dag blev allt lite bättre när jag var på väg hem från jobbet och fick veta att jag alltså fått hem min alldeles första leverans från Glossybox. Det blev full fart mot posten och där ser jag direkt mitt lilla rosa paket på hyllan. Det enda som fattades var den här upplysande effekten och lugna musiken i ett slowmotion klipp i en film. Nog om detta överdramatiska tillfället. När jag väl kom hem kunde jag knapp vänta och slet såklart upp paketet på en gång.

 

När jag får upp paketet möts jag av en så fin stilren box i rosa. Innehållet är väl paketerat och med ligger även ett litet kort med information om månadens innehåll. Innehållet i dessa boxar varierar alltså från månad till månad och kan innehålla produkter från såväl stora, som lite mindre företag. Prenumerationen kostar 17,99€/månaden, och du hittar mera information längre ner i inlägget. Fortsätter du läsa så hittar du även en rabattkod från mig till dig!

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad är Glossybox?

Glossybox är ett av världens mest ledande prenumerationstjänst på skönhetsprodukter. Tjänsten grundades 2011 i Tyskland, och finns idag i 11 länder. Tjänsten ger dig en möjlighet att varje månad testa på väl utvalda skönhetsprodukter av hög kvalité. Tack vare Glossybox har du möjligheten att dyka in i en värld full av skönhet, hitta inspiration och bekanta dig med produkter du inte trodde fanns. Varje månad får du hem 5 produkter i en superfin lyxig box med ett speciellt tema. Detta är det perfekta vardagslyxen som alla förtjänar för att belöna sig med i en hetsig vardag.

 

 

 

Hur fungerar det?

Du starta din prenumeration genom att gå in på www.glossybox.fi Du kan välja mellan löpande månadsprenumeration eller starta en 3-, 6-, eller 12-månaders prenumeration. Efter detta får du alltså en gång i månaden hem denna lyxiga box med som kan ha ett värde på över flera 100€.

 

 

 

Vad är Glossy-Credits? 

Du som prenumererar har även chansen att samla så kallade Glossy-Credits. Dessa kan du använda som betalningsmedel när du beställer nya prenumerationer eller limited edition-boxar. Man kan även använda dessa att lösa ut produkter från hela utbudet på lookfantasic.fi (här hittar du över 14 000 skönhetsprodukter!)

 

 

 

Hur samlar jag GLOSSY-Credits?

Efter att du har fått hem din Glossybox och testat innehållet kan du recensera dem genom att fylla i en produktenkät på ditt Glossykonto som du kan skapa via deras hemsida. För varje ifylld enkät belönas du med x antal GLOSSY-Credits. Du kan även samla dessa genom att bjuda in dina vänner att prenumerera på Glossybox.

 

 

 

 

 

 

Kort om produkterna som följde med i min box nummer 1 av 12.

 

 

NIP+FAB Glycolic Fix Scrub

Effektiv 3-i-1-ansiktsskrubb som rengör, jämnar ut och exfolierar huden med hjälp av glykolsyra, salicylsyra samt fina peelingkorn. Huden stramas upp samtidigt som porerna rengörs med en fräsch doft av grapefrukt.

Orginalprodukt : 11,45€/75ml

 

 

Avant Skincare Deluxe Hyaluronic Acid Vivifying Face & Eye Night Cream

Lyxig anti-aging-nattkräm för ansiktet och området runt ögonen med hyaluronsyra som förnyar huden på djupet. Kombinerar ingredienser för att motverka förstorade porer, ojämn hudton och matthet samtidigt som hudens barriär stärks.

Orginalprodukt: 112,95€/50ml

 

 

GUERLAIN Mon GUERLAIN

Mon Guerlain är en sensuell doft som passar att bäras vid alla tillfällen. Lavendel, jasmin, sandelträ och vanilj ger en fräsch orientalisk doft som utrycker styrka, frihet och kvinnlighet.

Originalprodukt: 76,50€/30ml

 

 

 

Simple Micellar Cleansing wipe

Micellärvatten i ett nytt format! Vår favoritprodukt på språng har blivit ännu smartare. Dessa wipes innehåller miceller som lyfter upp och kapslar in smuts på ett skonsamt sätt. Huden känns ren, fräsch och återfuktad utan irritation.

Orginalprodukt 4,50€/st

 

 

GLOSSYBOX Wellnes Lab AfterSpa Cleansing Puff

Afterspa Cleansing Puffs mjukgör huden i ansiktet samtidigt som den rengör på djupet och håller huden fräsch.

Orginalprodukt: 8,95€/st

 

 

 

 

Jag själv är en person som har väldigt svårt för att prova nya saker. Har jag någonting som fungerar vågar jag sällan ta mig ur min bekvämlighetszon för att prova på någonting nytt, som jag dessutom inte har någon aning om hur det fungerar.

Speciellt när det även kommer till skönhetsprodukter kan det handla om väldigt stora summor, och här är jag inte jätte intresserad av att lägga ner flera 100€ på en produkt jag är osäker på om jag ens kommer gilla. Därför tycker jag Glossybox är ett superbra alternativ. Du får prova på en massa produkter i små och kompakta format till ett väldigt förmånligt pris. Efter det har du möjligheten att skapa din egen åsikt om produkten du alltid velat köpa, men kanske inte varit modig nog att köpa.

 

På Glossybox hemsida hittar man recensioner på olika produkter. Men om ni vill kan jag även göra en recension med mina egna åsikter om produkterna. Vad jag tycker och om jag kommer köpa mer av någonting?

 

 

rabattkoden angelica10 ger dig -10%

 

Om du också är lika taggad som jag att på en månatlig basis få hem lyxiga produkter, klicka in dig på länken HÄR, eller använd rabattkoden ANGELICA10 för att ta del av -10% rabatt av din prenumeration. Gäller alla prenumerationer!

 

 

 

 

Ta inte dina nära och kära för givet

 

 

 

Happy Valentines day på er alla såhär dagen efter! Hoppas ni hade en helt underbar dag omringade av härliga människor som du håller lite extra nära ditt hjärta.

Jag valde såklart att ge all min lediga tid till min älskling. Från vår sida var det nog inga större drastiska kontrast i gårdagen, jämfört med andra dagar. Vi konstaterade att i vår vardag ser nog varje dag ut som en liten vän dag, bortsett från rosorna förstås.

När jag kommer hem från jobbet möts jag då av rosor och godsaker vid sängen. Såklart blir jag även överöst med kärlek, pussar, och kramar, så som varje dag. Vi tog det bara lugnt resten av dagen och njöt av varandras sällskap. Vi avslutar även dagen med att gå ut och äta.

Jag tycker personligen det är väldigt viktigt att man på en vardaglig basis visar kärlek till sina nära och kära, och inte enbart på dessa ”speciella” dagar. Jag förväntar mig förstås inte rosor varje dag, eller frukost på sängen varje morgon. Men jag tycker det är väldigt viktigt att komma ihåg att fortfarande visa sin kärlek till sin partner på andra sätt. Det händer lätt när man lever i detta lyckorus, fyllt med kärlek i mängder, tar man kanske omedvetet saker och ting och det man har för givet. Men en så enkel sak som att bara ge din partner en komplimang eller säga något fint, det räcker mycket väl och uppskattas garanterat.

Jag försöker själv så mycket jag bara hinner och kan, visa min kärlek till mina nära och kära. Det är också någonting man har lärt sig med åren att inte ta saker och ting för givet. Jag har även lärt mig att ”älska mina fiender” eftersom hat och olycka inte gynnar någon av oss på denna jord.

 

 

”Varför får jag ångest av att prata så öppet och kärleksfullt på alla hjärtans dag? Jag vill visa min kärlek till min älskling för hela världen, men får samtidigt dåligt samvete?”

 

Hela denna alla hjärtans dag-grejen känns ibland väldigt hypad. Det är reklamer över allt i TV, tidningar och på nätet. Man kan nog inte undgå eller missa när det närmar sig 14.2. Folk delar med sig av så mycket kärlek och lycka på sociala medier, vilket jag tycker är jättevackert.

Men vad man även ska beakta är dom som inte kanske har någon att dela denna dag med. Folk ”tycker synd” om dessa personer, och jag finner detta aningen jobbigt. Jag tror dessa personer som är i denna sits knappast heller vill ha någon annans medlidande, om man ens kan kalla det medlidande?

I ett tidigare inlägg (se : Från tuff ensamvarg, till med kärleksfulla än någonsin ) skrev jag utgående ifrån min egna erfarenhet när jag själv en gång i tiden valde att inte vara i ett förhållande, utan istället leva som singel. Folk tyckte synd om mig på alla hjärtans dag, och även andra tillfällen. Skojar du? För mig var alla hjärtans dag som vilken dag som helst. Varför skulle jag vara ledsen över att vara ”ensam” på alla hjärtans dag när det fortfarande var ett beslut jag själv hade gjort. Dessutom glömmer man även bort att det heter ”vän dag”, så kom ihåg att det handlar om att visa kärlek till ALLA dessa underbara människor du har i din omgivning, inklusive vänner, familj etc.

 

 

”Vi lever i en värld där det är helt totalt omöjligt att tillfredsställa varenda en människa.”

 

 

Så varför vill man då tysta ner folk som delar med sig och sprider sin kärlek. Du får höra ”Tänk på dom som inte har någon, hur känns det för dom där du trycker upp bilder på dig och din partner och vänner i ansiktet, tänk på andra”.

Vi lever i en värld där det är helt totalt omöjligt att tillfredsställa varenda en människa. Folk borde absolut lära sig att vara glada för varandras skull, och inte hata. Det är fortfarande var och en som bestämmer om sitt eget liv och hur man vill leva. Det finns ingenting som hindrar dig från att göra det du vill.

Är du missnöjd för att du inte har en partner, eller för att du inte har någon att älska, eller en riktigt bra vän. Ryck upp dig och gå ut och träffa människor. Det är knappast så att kärleken kommer komma hem till dig om du inte tar initiativ och samarbetar.

 

Vad jag menar är att det är väldigt onödigt att tycka synd om folk som ”inte har någon”. Eftersom baserat på helt logiskt tänkande finns det två alternativ.

 

 

  1. Personen trivs för sig själv, och har själv valt att inte ingå i ett förhållande.

 

  1. Personen tar inte eget initiativ för att träffa någon.

 

Jag tror absolut att det finns någon där ute för alla! Varenda en människa på denna jord har chansen att älska och bli älskad, om man vill det. Och ja, jag är även fullt medveten om att om man dyker djupare i ämnet finns det en massa orsaker som kan hindra folk från att bara gå ut och hitta kärleken. Folk lider av alla möjliga och diverse andra saker som kan hindra dem från att göra sökandet så lätt. Och då måste man ju såklart leva enligt det. Och jag respekterar det.

Men fortfarande så är min åsikt, det är upp ti var och en vad man vill sätta sin tid och energi på, och vad man vill jobba med, för att nå någonting. Så sprid kärlek, så mycket ni bara hinner och kan!

Vi kommer i alla fall förlänga lite på vän dagen och fortsätta fira den även över helgen. Ikväll åker vi till lägenheten i Ekenäs för att få spendera lite tid för oss själva och bara ta det lugnt. Antagligen i kombination med god mat, lite vin och tända ljus. Så härlig med bara maxat med mys.

Lördag är det dock tidigt väckning och vi åker iväg på en minisemester med min familj till en närliggande Ski resort. Min underbara mamma som älskar att fixa och ordna har hyrt en stuga åt hela familjen! Så mysigt.

Med tanke på att det även är x kilometer lång distans mellan mig och min familj, blir det tyvärr att vi inte träffas lika aktivt som förut. Jag har dock ”flugit ur boet” redan för 10 år sedan, så jag är vid det här laget relativt van att bo självständigt, och ifrån min familj. Men absolut känner man saknaden krypa fram ibland, vissa gånger starkare än andra. Trots att jag flyttade hem ifrån i väldigt ung ålder har jag ändå alltid känt mig välkommen hem. Så har jag vägarna förbi eller möjlighet att övernatta hos familjen gör jag det absolut. Och tack vare tekniken idag så är det så enkelt att hålla kontakt med alla vänner och bekanta, oberoende var på världen dom befinner sig.

 

 

 

Det första stora beslutet som kommer att påverka din framtid

Det är via studierna som jag snubblar in på detta ämne som jag skall skriva om i det här inlägget. Ett ämne som jag har aldrig riktigt analyserat eller tänkt destumera på. Frågor som ”hur hamnande jag här?” eller ”hur skulle mitt liv har sett ut om…?”.

Varför jag aldrig dykt in i ämnet destumera är mest för att jag anser att det beslut du en gång har tagit i livet grundar sig på den du var just då i den stunden när det beslutet togs. Vi människor lever och lär. och ett beslut man någon gång har tagit kan man ha ansett vara ett bra val då, men när man 10 år senare tänker tillbaka, hade man kanske gjort annorlunda.

Jag är den som tycker det är lite obehagligt att grubbla och gräva i det förflutna. Eftersom jag är fullt medveten om att jag inte kan gå tillbaka i tiden och ändra på mina val som jag har gjort genom åren. Det finns få stora beslut jag ångrar genom tiderna, men absolut bär man alltid med sig vissa saker man önskar man kanske hade gjort på ett annat sätt.

 

”Det första stora beslutet som kommer att påverka din framtid”

 

För tillfället går jag alltså en kurs som behandlar lite diverse ämnen och frågor som kan kopplas till en individuell karriärs plan. Via kursen har jag alltmer börjat tänka till. Bland annat hur annorlunda skulle livet kunnat se ut om man hade tagit ett annat beslut i en viss situation.

Jag måste tillägga att jag verkligen inte är missnöjd med min karriärs bana hittills, eller hur min väg hit vart jag är idag sett ut.  Jag ångrar inget beslut jag har tagit som har varit förknippat med olika val i arbetslivet. Som tidigare skriver, lev o lär, prova på och hitta ett yrke som du verkligen trivs med. Det fina är att man har nästan alla möjligheter framför sig om man har en tillräcklig vilja att uppnå någonting.

Vad jag har konstaterat är att livet är för kort för att göra tråkiga saker, eller någonting du inte trivs med. Så från mig till dig (om du bara har möjligheten)
vill studera – gör det, känner du att du vill byta bransch – gör det, och vill du åka utomlands och utforska världen, gör det!

 


“In the end… We only regret the chances we didn’t take, the relationships we were afraid to have, and the decisions we waited too long to make.”


― Lewis Carroll

 

När jag gick i nionde klass hade jag ingen aning om ”vad jag skulle bli när jag blir stor”. Den stora fråga som många vuxna ställer, och som man även ställer sig själv. Många har redan ett drömyrke som barn, och jag fascineras av dem som även uppfyller sina drömmar, och utbildar sig till det drömyrket man hade som barn. Jag själv minns att mina drömyrken var veterinär och tandläkare. Jag var även i nåt skede väldigt bestämd på att bli flygvärdinna.

Ju äldre jag blev, kom jag att inse att dessa yrken endast skulle förbli en liten flickas drömmar. När man växer upp ändras även tankesättet, och ganska snabbt kom jag att inse att dessa yrken inte intresserade mig.

När du går i nionde klass är du femton år gammal. Du skall nu komma att ta ett av dina första stora beslut som kommer påverka din framtid. Här spelar många faktorer roll. För många är beslutet själv klart, men för många påverkas beslutet av vänner, familj och omgivning. Jag själv var väldigt kluven vad gäller detta beslut. Jag hade inget drömyrke vid den här tiden, och inte heller några speciella intressen. På grund av mina betyg, var gymnasiet inte heller ett alternativ.

 

”Jag kommer ihåg att jag då som femton år gammal hade ungefär följande tankesätt…”

 

”Jag är femton år och skall nu börja bygga min framtid. Vad vill jag bli när jag blir stor? Jag har ingen aning. Vilken utbildning intresserar mig ens lite, som hoppeligen även kan gynna mig i framtiden? Inom vilken bransch finns det alltid jobb?”

Jag sökte in till andra stadiets utbildningsprogram inom hotell-och restaurangbranschen. Hur jag resonerade var att jag absolut ville göra mycket praktiskt saker och mindre teori. Jag ville även få ett yrke och min alldeles första titel. Jag ville studera någonting som även gynnar mig i framtiden. För mig var då denna yrkesutbildning ett bra alternativ.

Våren 2013 var jag färdigutbildad från yrkesskolan Axxell, Pargas. Under denna studietid hade jag samlat på mig erfarenhet inom branschen via både praktikperioder och sommarjobb. Jag har jobbat med diverse uppgifter inom branschen sedan jag blev utexaminerad, och har aldrig varit arbetslös.

Min tid inom restaurangbranschen varade fram till 2018. Jag kom att jobba inom branschen i närmare tio år. I något skede märkte jag dock att även om detta är en intressant bransch, får jag inte ut tillräckligt av mitt yrke. Vid det här tillfället var jag servitör på Viking Lines kryssningsfartyg.

I något skede bestämde jag mig för att börja studera och byta karriärs bana. Hösten 2015 var jag tillbaka på skolbänken. Denna gången med lite erfarenhet inom livets hårda skola, samt med ett helt annat tankesätt och inställning. Nu studerade jag för att jag verkligen ville det, inte för att jag måste. Jag kan inte säga att ämnet jag valde att började studera, informationsbehandling, var något som intresserade mig så där extra mycket. Men jag kände ändå denna linje kommer leda in mig på vägen mot en väldigt bred bransch, där möjligheterna är oändliga.

Systemplanerare, programutvecklare, databasexpert, utvecklare av nätverkstjänster och webbtillämpningar, projektchef, programmerare, systemspecialist, IT-stödperson, IT-utbildare eller IT-konsult. I och med att erfarenheten växer, kan yrkesbanan leda till allt mera krävande uppgifter. IT-expert, företagare. Bokförare, controller, ekonomichef, kundansvarig, marknadsföringschef, informatör, ledare eller medarbetare vid ett företag och mycket annat enligt eget val. Konceptplanering och formgivning av tryckt material, reklam, webb och förpackningar, antingen som egen företagare eller grafiker på en reklam- eller mediabyrå.

Alltså ja, you name it, listan kan bli hur långt som helst.

 

”jag ångrar aldrig beslutet jag tog när jag valde att börja studera igen.”

 

Jag kan skulle beskriva mig själv som ett levande yrväder, med ett väldigt hetsigt temperament men med glimten i ögat.  Jag gillar att ha ordning och redan, men tappar väldigt lätt kontrollen. Jag trivs i ett visst kaos, men blir väldigt frustrerad om jag inte har en överblick över vad som är gjort och vad som skall göras. Tack vare mina studier har jag lärt mig att planera och använda min tid på ett helt annat sätt en tidigare.

Jag studerar nu mitt fjärde år till IT-tradenom. Det har inte alltid varit lätt, men jag ångrar aldrig beslutet jag tog när jag valde att börja studera igen. Tack vare mitt beslut har det öppnats väldigt många nya dörrar och möjligheter för mig.

Jag har funnit intresse för ämnen jag aldrig trodde skulle intressera mig och ibland har jag till och med följt med på lektionerna. Jag tycker studietiden har varit så enormt lärorikt, både vad gäller studierna men även i bredare perspektiv. Man har lär sig så mycket om sig själv, hur du hanterar olika situationer i livet och mycket mer. På vägen har jag fått träffa många nya människor, skapat nya kontakter och fått vänner för livet. Så vill även här tillägga, du som funderar på att börja studera, tveka inte. Att börja studera är något av det bästa jag har gjort i hela mitt liv, och jag ångrar verkligen inte en sekund.

När jag väl blir utexaminerad och kan kalla mig själv IT-tradenom, hoppas jag verkligen att återigen nya dörrar öppnas. Jag ser redan fram emot en helt ny värld med nya möjligheter och utmaningar. Jag har fortfarande inte spikat fast exakt ”vad jag vill bli när jag blir stor”, utan lever fortfarande väldigt öppensinnat. Jag tycker om att prova mig fram och känna efter. Vad vill jag göra just här och just nu. Trivs jag med min tillvaro så tänker jag inte gå och ändra på det. Men får jag några spontana känslor av vilja att studera någonting annat i framtiden, tänker jag inte stå som hinder för mig själv.

 

Dela gärna med er, vad jobbar ni med och vad har lett dig till det yrke du har idag? Hur har du byggt upp din karriär, och är det någonting du önskat att du gjort annorlunda genom åren i arbetslivet?